Jag älskar Patrik Järbyn! Sådär lite på avstånd. Och inte på ett rent fysiskt plan heller. Utan på ett mer symboliskt sätt. Järbyn-inställningens take-no-prisoners all-or-nothing. Den måste man bara älska. Han är fullständigt kompromisslös i sina målsättningar och medialt förlöjligande rinner tydligen av honom som vatten på en gris (eller gås?. Det är guld som gäller! Eller iallafall pallen...Och visst, det är långt mellan gångerna men fan vad skönt när han visar att han faktiskt har rätt att vara kaxigt osvenskt stjärnsiktande! Optimisten i pisten liksom....Han är utan tvekan min allra största idol bland Sjuhäradsbygdens povra utbud av individuella idrottare som går sina egna vägar! Har killen en fan-club eller?Jag blev så inspirerat imponerad att jag nästan skrev ett ode till Järbyn men tyvärr så har hela jag inklusive min hjärna varit lite slö och synapserna blixtrade inte precis och efter att ha spånat lite formuleringar och rim på både engelska och svenska och utarmat min magra fantasi så lade jag ned både lingvistiken, semantiken och grammatiken för att istället bli sybariten Jonas. Film och godis. Godis och film. Filmgodis.Jag ville se "Den sista färden". Ni vet, banjos och skrik som en gris och allt det där. "Deliverance" i originaltitel. Ställföreträdande filmexpert nere på Videomix hade dock ingen koll alls. Visste inte ens vilken film jag menade! Hallå! Bara en av de mer omskrivna filmerna under de senaste 30 åren....Och eftersom jag själv saknade alla former av mental överkapacitet och inte fick tag på Mats T Olsson som skriver film i BT så plockade jag bara bröderna Herngrens senaste film. Njaa....Fast godiset var gott..Ett tag..Och jag har ju semester. Typ. Men nu ska jag äta lax och spenat. Och tänka på kromosomer och mineraler och sån´t så kanske morgondagen blir spänstigare..