Sitter i Melbourne...igen...efter en ny resa....igen.Jag vet inte vilken dag det är och vad klockan är ju egentligen bara en retorisk fråga; den kan vara vad som helst, det är ju bara att åka några timmar öst-väst så får man vilken tid på dygnet som helst...Jag har gjort så många långflygningar i år att jag kan alla mina master- och visakorts 16 nummer utantill samt giltighetsdatum och AVN-koder liksom mitt passnummer utantill. Det blir så efter hundraelva trådlösa internetuppkopplingar med Telstra Hotspot och femtielva säkerhetskontroller...I den senaste evighetskön så hamnade jag bakom fyra prydliga mormoner på missionsresa till Australien. En av dem frågade om jag hade träffat Jesus och det hade jag ju inte men jag berättade att jag träffade Ted Åström i Båstad. Och sedan berättade jag att jag var för både aborter, homo-äktenskap, blodtranfusioner (fast det är nog mer Jehovas men jag slängde in det ändå..), promiskuöst sex, självbefläckelse och annat som är roligt i livet och då ville han inte prata mer.Stackars pojkar, så skadade så tidigt.

Nedan ur mitt nyhetsbrev:Så vi vann inte de 100000 USD igår i Henderson, Nevada. Och det gjorde inget annat lag heller visade det sig. Och det var nog värst för laget som i princip hade checken i sina händer med en mil kvar att springa...vi å andra sidan hade inte fru Fortuna på vår sida och tappade våra små chanser redan i vattnet.....Att ett lag av svenska triathleter skulle slå ett lag med världsstjärnor i respektive gren var aldrig sannolikt och vi hade behövt alla omständigheter på vår sida. Under dagen kände vi oss som stora förlorare när vi drog ett par nitlotter men i slutändan var ödet som drabbade "stjärnlaget" Athleteslawyer.com med OS-guldvinnaren Tyler Hamilton i spetsen, långt värre! Dagen bjöd på väldigt kallt och blåsigt väder. Under natten hade vindarna piskat upp vattnet i Lake Mead till en elak gryta av vita gäss och ojämn hög sjö. Den absoluta mardrömmen för en simmare liksom för en tävlingsledare som ska se till simmares säkerhet och rättvisa.Ute i detta pandemonium av vågor,kallt vatten och motljus så missade en följekajak sista bojen för mig och jag simmade hela kortsidan längst bort på banan på 175-200 meter innan en annan kajak såg misstaget och uppmanade mig att simma tillbaka och runda sista bojen.Jag kan inte ens börja att beskriva min frustration över detta misstag och hur oerhört plågsam andra hälften av simningen var, vetandes att Björn stod på stranden undrandes vart i h-e jag hade tagit vägen någonstans. Tävlingsledaren kunde definitivt ha gjort just vändpunkten lite tydligare (med ex. större eller olikfärgade bojar än de andra bojarna som ett tecken på vändpunkt) men framför allt gjorde de yttre förhållandena det svårt för alla inklusive funktionärerna i kajaker...Jag simmade upp mig till fjärde plats på hemvägen men de tre professionella distanssimmarna som skulle slagit mig med kanske fyra minuter hade nu nio minuter på mig och då simmade jag ändå fortare än vad jag gjort på 15 år... Det var ju inte så roligt precis efter min sträcka då jag kände det som om jag genom min felsimning, oavsett om jag inte själv kanske kunde lastas för det, hade kostat vårt lag alla chanser till checken. Det visade sig snart att det fanns fler sura karameller i påsen. Björns cykel som funkat felfritt och där varje detalj kollats och åter kollats fick ett smärre haveri. Något, ett gupp eller vibartioner från den långa båtrampen upp från vattnet, hade fått något att släppa i den ena "armen" i aerobågen. Den släppte ur sitt fäste och hängde under de resterande 16 milen i vajern. Björn fick nu köra hållandes den lösa delen i sin hand samtidigt som han bara kunde ligga och hålla i den befintliga delen (se bilden...) Detta påverkade ju givetvis hans stabilitet, kraftutveckling, förmåga att växla, äta och drcka och inte minst, hans motivation.Det var ju särskilt tungt eftersom Björns cykel verkligen är "state of the art" där varje detalj är av högsta klass och kvalitet. Att något går sönder på en tävling är så bittert men ibland är även de bästa förberedelserna förgäves när det kommer till material och mekanik...Att Björn under de här omständigheterna bara tappade 16 minuter på 18 mil till OS-guldvinnaren Tyler Hamilton är otroligt bra!! Deras lag kom in först till växling och deras kenyanska 2.11-meriterade marathonkille behövde bara göra en säkerhetslöpning på 2.37 för att checken skulle vara i hamn... Vad gör killen då? Jo, han öppnar stenhårt och håller fint första halvmaran men när klockan börjar ticka mot 7.45 och 7.50 så kommer han aldrig.... Tyler och hans simmare som suttit och fikat börjar titta riktigt oroligt omkring sig innan beskedet från banan kommer att han helt klappat ihop och nu promenerar in.....Vilken totalmiss! Första lag kommer in på 8.17, Tylers kenyan vacklar in några minuter senare för att senare svimma och på tredje plats kommer Patrik Tjärdal in efter en "träningslöpning". 8 timmarschansen var ju sedan länge borta för oss när han stack ut så det var ändå mycket starkt av Patrik att ge sig ut och sololöpa en stentuff och kuperad mara fast det inte fanns ett dyft att vinna längre.... Så vi kände oss en aning slokörade att vi iallafall kunde fått ett lopp där vi alla kunde kört på toppen av vår förmåga utan incidenter men när vi insåg vidden av Athleteslawyer.com´s lags extremt snöpliga dag kändes det jämförelsevis bättre att som för oss konstatera att vi inte föll på grund av någons genomklappning, misstag eller dåliga förberedelser utan egentligen på grund av yttre omständigheter bortom vår kontroll..... Det intressanta är att de 100000 dollarna i bonus för vinst under 8 timmar blir nu 200000 dollar till nästa år! Om vi är med då är en annan fråga....Det var inget någon av oss hade lust att tänka på under en svinkall och lång eftermiddag i Vegas mellan dopingkontroller och värmefiltar... Nu är jag på väg tillbaka till Australien för långdistans-VM som går på söndag.. Och på tal om simning i största allmänhet finns det en debattartikel av mig i dagens Borås Tidning om simning i just Boråshttp://www.bt.se/bt/btartikel.asp?version=299118 ..and the beat goes on..

Fick mig några goda skratt när jag läste en gammal BT som Annika skickat (hon förstår min abstinens..) med klädpaketet som Tjärdal hade med sig.På ledarsidan fanns det ett citat från George Bush, översatt till svenska, angående demokraternas krigsmotstånd och vinst i kongressvalet. Han säger "Hur de än yttrycker det så kokar demokraternas attityd i Irak ner till: Terroristerna vinner och Amerika förlorar"Kokar? Vad han säkert sagt är att "what it boils down to..." som är ett uttryck för "..i slutändan.." eller Som David Beckham brukar säga 20 gånger under varje intervju: At the end of the day... Det kanske inte alltid är en höjdare att använda översättningsprogram? Vad sägs om att anställa folk som faktiskt kan engelska!? Mitt lilla tips bara...Annars är det ju kul med folk som inte förstår det engelska språkets nyanser. SVT är ju experter på detta. Hur kunde kultserien "Curb your enthusiasm" med Larry David bli det yxiga "Simma lugnt Larry". Det låter ju som en svensk pilsnerfilm med Edward Persson. Eller hur kul var det inte när hallåan i SVT för några år sedan glatt presenterade en dokumentär om bandet INXS och helt ovetande om sin egen dumhet uttalade det "inks" Ignorence is a bliss....Alla pratar om Sacha Boren Cohen´s nya film Borat. Jag vill se den! Samma kille som gjorde Ali G förresten och blev populär här i USA efter att ha åkt och muntrat upp amerikanarna "after the recent tragic events at 7-Eleven.."Läste också i BT att Eric Sclossers bok "Fast Food Nation" nu kommer på film. Till Mc´Donald´s stora fasa...57 miljoner klonade Big Macs vänder sig i sina gravar

Det här är inget ställe för epileptiker eller intryckkänsliga individer. Sensory overload är väl det som beskriver Vegas bäst....Och denna trafik! Att åka ned för the Strip till motorvägen tog typ 45 minuter....Men det fattar man när man hör att Las Vegas är USA´s snabbast växande stad, drygt 200000 personer flyttar in varje dag..Jag gissar att några också flyttar ut, eller dör....Var i vattnet igår och det kändes bra! Inte som igår när jag simmade i Bellagios väldigt varma pool direkt efter resan då jag kände mig svullen och likstel. Björn var ute och körde en "lugn" timme, 40 i snitt och 330 watt. Han ser grym ut, se bilden....På söndag kommer han att köra en skinsuit och då blir han riktigt aero utan fladdrande tröja:)Tjärdal ser också bra ut. Han är blek och mager precis som han ska se ut när det ska springas fort....Har precis kommit från en frukost där vi blev tvångspratade med av en glad tant med en Bloody Mary i handen, klockan 9 på morgonen....

Men allvarligt talat....flighten mellan Melbourne och LA måste ha varit mitt livs längsta, nästan 14 timmar...Först läste jag lite, sedan skrev jag en lång debattartikel för Borås Tidning (om den absoluta nödvändigheten av en inomhus-50:a i stan´n. Canberra har 10!!). Sedan var batteriet slut på datorn, sedan körde jag slut på i-poden. Jag kollade lite på film, åt och slutligen tog jag en halv insomningstablett och dåsade lite. När jag vaknade efter allt detta var det fortfarande 6 timmar kvar!!! Ny mellanlandning i LA där typisk amerikansk byråkrati och långsamhet slarvade bort min väska till Vegas....Man kanske inte tror det men USA är ett gammal-Sovjet i miniatyr. Ingen tänkar själv, allt måste gå genom hela hierarkin innan beslut kan tas eller något händer... Typiskt amerikanskt resonemang är: "I´m just doing what I´m told" eller "Í´m just following the rules" eller "I´m sorry sir, there´s nothing I can do..." Det första jag gjorde var att glömma rumsnyckeln när jag skulle simma i hotellpoolen. Resten av grabbarna var ute för att kolla på banan. Rummet står på vår manager, Jasons namn. Säkerhetsvakten och jag dividerade i 20 minuter och satt i samtal med både den ena och den andra chefen för han ville inte öppna rummet åt mig trots att jag hade både pass och ID på rummet som kunde visa att jag är jag, om han bara hade öppnat den jävla dörren "...but you´re not Jason Goldberg...can´t let you in..." Men hallå, varför tror du att jag har passet på rummet? Jomen det var nog så att jag bröt mig in, lade mitt pass där, fick för mig att jag nog ville simma mitt i inbrottet och nu vill jag in igen...."Och varför är det såhär i USA. Jo, "liability". Ingen vågar ta den minsta risk. Bara för någon jävel spiller varmt kaffe på sig på McDonald´s och får 27 miljoner dollar för det eller för att någon vänder på gräsklipparen och testar vad som händer om man stoppar in handen och sedan stämmer tillverkaren....Om inte allt är löjligt övertydligt eller till punkt och pricka enligt reglerna, nej då kan det inte göras. Ingen vill ju bli stämd va?

Började med att springa 16x400 bana imorse, start 2 min´Ville inte pressa som en tok så jag snittade 74:or. Det var godkänt tycker jag. Förra året innan VM när jag verkligen körde stenhårt på samma pass så snittade jag 68.5 men så är det också skillnad på 90 och 100%. Och så är jag nog tyvärr inte riktigt lika vass just nu.... Canberra är tydligen Australiens allergihuvudstad och det känns som om jag hela tiden har 10 slag extra i puls när jag tränar... Nästa vecka ska jag börja ta mina allergitabletter så då hoppas jag att det verkligen ska släppa....Vill inte äta dem under för långa perioder utan bara runt stora tävlingar då de potentiella biverkningarna är ..hmm..ganska allvarliga..Fortsatte med ett kort simpass på fm och sedan det riktiga simpasset på kvällen, med våtdräkt. Lyckades sätta 12x100 under 1.05 och två 200:ar på 2.10 Rätt bra i långbana...Hade sedan en intressant diskussion vid matbordet om Australiens bidrag till populärhistorien och på musikfronten bidrog jag med en gammal favorit; Midnight Oil, innan vi hamnade på filmfronten där en klassiker som Strictly Ballroom nämndes.Senare på kvällen knäppte jag på TV´n och vad får jag se då? Jo, en gammal kultklassiker jag sett innan och verkligen ett australiensiskt kulturarv; Razorback! Den handlar om ett enormt vildsvin som löper amok in the outbacks. Riktigt dåligt faktiskt! Och precis som om jag inte redan hade fullt upp med att hålla ordning på djurlivet här....)Och sedan kom det några bistra herrar på uppdrag från RF. Dopingpolisen. Då funkar alltså den här rapporteringen då..Jag kissade iallafall och det var snabbt och lätt avklarat.På tal om doping. Den tidigare avstängde Tyler Hamilton (OS-guld 2004 bla) ska cykla för ett lag i Silverman. Vad heter hans lag? Jo, "Athleteslawyer.com" Ganska ironiskt:) Han har ju hela tiden hävdat sin oskuld och att anledningen till att man fann främmande DNA i hans blodkroppar var, och håll i er nu, att han har sin döda brors foster i kroppen.... Som en alien.... Min tanke är bara: borde det inte synas i ALLA hans blodprov då, eller? Jaja, de här knarkcyklisterna blir man inte klok på.. Hoppas bara att dopingpolisen är plats i Vegas också..

Det är inte utan att det finns en lokal charm till varje ställe där jag tränar. En lokal charm, eller kanske snarare en lokal smak....som kan vara lite speciell sådär. Eller utmaning för den delen. Något som sätter sin speciella prägel på träningspassen.Här i Australien finns det gott om dito. Cykelpassen bjuder på ständiga utmaningar. Förutom den tidigare nämnda, uhm, "asfalten" (eller snarare brist på...) och det otal döda och stinkande kängurukadaver, samt enstaka ringlande ormar, finns det ett allerstädes närvarande hot att hålla uppsikt över. Och då menar jag UPPSIKT, som i att titta uppåt. Vilket är dåligt när vägen är nedåt/framåt. Det gäller nämligen att hålla koll på alla attackerande fåglar, företrädesvis skator, som attackbombar hjälmen när man är ute och cyklar. Första dagen ute på hojen mötte vi några cyklister som hade buntband uppstickande ur hjälmen. Hmmm, "inte så aero" tänkte vi. Lokal sedvänja möjligen. Ungefär som Veggiemate kanske?Tänkte vi ända tills vi hörde SWOOOOSCH och så bara PANG i hjälmen och så deras karakteristiska lama skri kvaaaak kvaaak. Och inte bara en gång heller! Så det var ju bara att sticka buntband i hjälmen och så hålla utkik efter dykande fåglar i stora träd. Vilket är lättare sagt än gjort för det finns ruskigt mycket fåglar och många träd där vi cyklar.Det är rena rama hotet från ovan..Det ser inte klokt ut. Jag cyklar och hukar och ropar "fuck off BIRD" medans jag kikar uppåt och viftar en arm över huvudet. Samtidigt finns det otroligt mycket flugor här i Canberra. Som fåglarna äter. Jag tycker man ska DDT-bomba de här träsken och våtmarkerna där flugorna föds och så kanske man kan slå två flugor i en smäll. Bokstavligt.Jag kan int tänka mig att de spelar ngn större roll i ekosystemet.Det hela är väldigt obehagligt, som värsta Fågel Fenix kraxar de här fåglarna runt och det är väl bara tur att ingen av oss frontat en buss eller annat i vårt idoga flaxande och vinglande.Djur. Borde bara finnas på djurpark

Kängurus.Det vimlar av dem! De är som stora råttor med en pung på. Idag blev vi närmast omringade av dem när vi sprang genom parkeringen upp till skogen.Fast de är bättre levande än döda; de luktar överjävligt där de ligger som roadkill på vägarna.....Varje löppass avslutas i "återhämtningstanken". De har några sådana rum med en iskall pool och en jacuzzi. Först några minuter i kallbadet, sedan en kort plumsare i bubbeln och sedan tillbaka till kallbadet. Idag hade de verkligen kört igång aggregaten för det var typ isvak...Jag var iskall i flera timmar efteråt.Annars kan jag tillägga att jag har nu sett alla 18 avsnitten av Arrested Development som Brandon hade med sig. Ofantligt rolig TV-serie! Tyvärr så lades serien ned i USA efter 2.5 säsong. Det ver för mycket ironi, de fattar inte sån´t..