I sann JFT-anda tassade jag upp på morgonen och trotsade det idag oafrikanskt regniga vädret med en havssimning. Alla andra sov i svenskhuset, de små grisarna. Iallafall mötte jag upp fem andra tappra vid stranden, de i våtdräkt och jag utan (snälla Quintana Roo; skicka min dräkt NU!)och det blev en timme i det något upprörda havet. Inklusive lite spontan bodysurfing.Sedan tog jag min blånande och något skakande kropp till gymmet för 30 minuters "Hanz und Franz gonna pömp yooo öööp" styrka. Samt ytterliggare simning i deras 20 meters pool.Efter denna briljanta starten på dagen blev det frukost hemma och några avsnitt av Arrested Development innan jag begav mig ut på cykeln för ett längre pass. Trodde jag. Jag ger mig mig själv verkligen an A for effort när det gäller tolerans över min gamla härkecykel (som jag cyklar på medan min tävlingsrigg skeppas från USA..) men jag menar; en man klarar bara så mycket...Den har varit en stammis på cykelaffären med allt från styrlager till växlar till däckbyte. Kermit ät sliten! Så idag var det först vädret, eller ja först var det pungskavet som jag hade vääääldigt ont av på ett specifikt ställe till vänster under just scrotum. Men sedan var det vädret. Ett intensivt slagregn med kraftig motvind. Och sidvind. Ett vasst kallt regn. Som visserligen inte hade inneburit några problem då jag nästan njöt av kylan, men, så hör jag POIING. En ekerjävel släpper. Snälla Kermit, är det för mycket begärt att du ska hålla ihop ett helt pass? Hela hjulet skevar nu alltså på ett extremt störande sätt.. Så jag släpper på bromsgummit till max och kan knappt få stopp på Kermit i regnet. Nåja, det kaaaanske hade funkat men när jag sätter på i-Poden så känner jag definitivt att karman är slut för idag för det börjar helt fel med de lamaste låtarna som jag tyvärr glömt att sortera ut. Jag menar; Tracy Chapman och Bruce Hornsby & the Range. I ett anfall av 80-tals nostalgi hade jag laddat ned lite B Hornsby men fattar nu varför gruppen är helt glömd; de är ju så tråkiga att klockorna stannar. Och flera låtar av samma lama grupp trots att jag hade på shuffle! What gives? Så där vände jag hemåt. Som jag sade, man kan bara ta så mycket.Resan hem blev en intensiv 45 minuters medvindsintervall med mitt trasiga hjul skelandes värre än en Marty Feldman på syra..På tal om 80-tals nostalgi.. Den sista låten jag fick in innan jag kom hem var den gamla Salt n´Pepa låten "Push it". Den hörde vi första gången 1988 när jag var på ett av mina första utlandsläger, då i Florida. Hela simgänget (ja, killarna då) tyckte att den låten var helt rätt för de sjöng ju om pussy good pussy reeeal good. Trodde vi. Och att USA var ett så skönt land där man kunde ha sådana låtar på radion. Jaja, det var ju innan man visste vem Tipper Gore var:)För att göra bot för min devalverade cykelträning så simmade jag ytterliggare en gång. Med Björn. Som har varit lite sjuk sedan han kom hit. Men fort simmar han! Jag vill också ha malaria eller denge-feber eller vad han nu haft för åkomma för han busted my butt i poolen. Men jag skyllde på mina tricepsdrag på gymmet...Och så slog jag honom på sista 25:an max:) Killen är lite av ett underverk. Inte bara cyklar han som ett expresståg, han simmar med tätgruppen i vilken triathlontävling i världen som helst och det på typ 2x2000 m simning i veckan. Det är vaderna. Det måste vara vaderna. Jag ska ta ett kort på dem och lägga ut på bloggen!Och sedan har jag tänkt på han med många z, x och w som anmälde Uggla för frasen "skumma polacker". Kan inte en polack vara skum? Liksom en svensk, ukrainare eller neger? Snacka om att själv köpa in sig på fördomen när man är så dum att man anmäler något så banalt...And now! Buffet! Den enda sanna glädjen är matglädjen. Och att få kramas