Efter en mirakulöst snabb återhämtning är min vad nu helt med i matchen igen..

Så uppenbarligen var det ju inte en muskelbristning, snarare är djup kramp eller en väldigt liten blödning.

Jag körde lite RICE och hade på en kompress under resten av torsdagen; under fredagen var den stel men inte smärtande och igår så joggade jag på den utan att det kändes och idag blev det alltså en timme. Visserligen i lugn distansfart men jag kände mig helt smärtfri.

Det är ju ändå lätt att förstå att det träningspasset satte sig någonstans. Det blir en ganska tuff belastning att springa i en inomhushall på 200 meter och jag hade dessutom en hemsk blåsa sedan tisdagens intervallpass som gjorde att jag kanske omedvetet hade en något annorlunda fotisättning.

Och såhär körde vi; det var Pasi och jag:

Uppvärmning ute 20 min

Uppvärmning inne 15 min med stretch, jogg, koordinationsövningar och stegringslopp

3x1000 start 4.30

Första "uppvärmning" på 3.19; no 2 på 3.14, no 3 på 3.13

2x800 start 3.30; 2.29 och 2.28

2x600 start 3.00; 1.49 och 1.48

2x400 start 2.00; 68 och 69

2x200 start 1.00; 32.5 på båda

Så ett pass med hyggligt bra fart tycker jag. Anledningen till att jag kör relativt många tempo/intervallpass med dessutom relativt höga farter är att VM långdistans i år är på 3000/80/20 vilket innebär att man måste kunne springa riktigt fort om man vill fajtas om medaljerna; gissningsvis runt 1.06

Så jag tränar väldigt differentierat med långa distansblock och hyperhårda tempoblock.

Jodå, det blev sju timmar idag totalt. Dock inte på cykeln där jag mäktade fem timmar men med en timmes löpning efter en varm dusch samt 3000 m med simklubben + Onyx så blev det en stor dag som planerat.

Men jag är fruktansvärt kluven till att träna under miserabla förhållanden. Vissa skulle säga att det är sådana här dagar som gör en till världsmästare men jag är inte benägen att hålla med. Endast min Lutherska själ får mig att ta mig i nackskinnet:)

Den totala summan efter kredit och debit med allt vad det innebär av iskalla muskler, fötter och händer hamnar inte på mycket plus när det är två plusgrader och regn. Och så all mental misär! Jag hatar misär. Det är bara lumpen och multisport över hela skiten och båda företeelserna har alldeles för mycket av "no pain no gain" och annan machobullshit med Rocky Balboa-komplex, över sig. Jag kom att tänka på vad jag läste häromsistens i Runner´s World om ett svenskt multisportlag som skulle köra en flerdagarstävling i USA där man skulle rida på hästar alldeles i början och en av deltagarna var så dåligt påläst/förberedd att han skaffade sig blödande skinkor redan där....Jodå, se´n är det ju bara resten kvar då; ett par dagar eller så...

Som någon kommenterade mitt Bodybutter-inlägg så är jag helt enkelt alldeles för knapsu för dylika äventyr. Det yttrar sig som ett uttalat ogillande för tält, skavsår, blöta kläder, pulvermat, svettlukt, kyla och sömndepravering och a big thumbs up för hudkräm, spa-behandlingar, massage, sovmorgnar, glamourmat, lyx och service i största allmänhet och fluffiga, mjuka och varma kuddar runt tillvaron.

So say it loud and say it proud! Knapsu!

Upp 0730 från en varm säng och en ännu varmare flickvän

Termometern visar 2 grader och det duggar under frukosten

Efter kaffet regnar det

i-Poden är laddad.

7 tim cykel