I min resa down memory lane började jag också sukta efter tidstypisk musik; som ett soundtrack till mina Säterminnen. Jag knäckte Annika häromdagen med mina RainMan-symptom att komma ihåg en tidstypisk låt som färgat varje respektive sommar långt som fan bak i baken; typ ´87, då var det "Luca" med Suzanne Vega, ´88 var det "Higher Ground" med Steve Winwood etc. Annika tycker att jag är borderline autistisk med det där. Och att jag kommer ihåg exakt vilka tävlingar jag kört och vad jag gjort på varje midsommar och nyår längre tillbaka i tiden än då jag hade hår på snoppen; inte att blandas ihop med tidigare inlägg om danskar, ballar och hårlös dito... Men det är ju lite kul iallafall att kunna komma ihåg 400 fritt på Citadellsimmet i augusti ´87 och att jag gjorde 4.48.64 och att jag i november samma år slog den tiden när jag gjorde 4.47.86 på Fantomen Cup i Stockholm. Men sedan så var jag ju också betydligt mer intresserad av att föra träningsstatistik på millimeterpapper och föra bok över resultat i den åldern, än vad jag var av att exempelvis odla fjunmustasch och fickrunka till fantasin över en Pugh Dakota-moppe med doftgran.

Hursomhelst....

1991 var jag helt såld på Massive Attack och deras debutalbum "Blue Lines" Deras musik kan väl bäst beskrivas som trip hop och det är en mix av soul, hip hop och sköna beats hela vägen. Musiken är sublim. Och skivan står än idag som en musikalisk milstolpe och vattendelare.

Kolla in videon till låten "Unfinished Sympathy" där allt är fotat i en och samma tagning. Och vilken röst hon har!!

http://www.youtube.com/watch?v=y1svI-owtWA

Och om jag orkar uppbåda så mycket energi i att gräva i allt dunklare annaler i min hjärnas vindlingar så kanske jag roar mig med att ge en musikalisk koppling till varje respektive år. Efter min krönika till morgondagens BT. Som_måste_skrivas_NU!

Efter min oglamourösa insats på tempo-SM som avbröts efter ca 17 km då jag hade krampkänningar i högervaden så åkte jag upp till Säter. Säter som är så mycket "hemma" som finns för mig i triathlonsammanhang. Det var här som jag körde min andra eller tredje (beroende på hur man räknar:) triathlontävling sommaren ´91 och det har sedan dess blivit en nästintill årlig pilgrimsresa hit för att få piska skiten ur sig kring sjön Ljustern. Efter min senaste tävling här 2005 på ett EM som kändes rätt trött och blodfattigt så trodde jag att organisationen här hade gjort sista dödsrycket efter en allt mer sjangserande trend av arrangemanget. Därför är det väldigt kul att man tydligen ryckt upp sig och i år arrangerar sprint/stafett-SM. Inte minst för att jag har flera kompisar här uppe som har kört triathlon eller som jag lärt känna genom åren. Säter är som att komma hem.

Bara av rent kuriosa skäl kommer här en kort re-cap av mina insatser här genom åren:;

1991: Öppna Nordiska. Jag kom fyra i juniorklassen på olympisk distans i NM. Seniortävlingen var på medeldistans och bjöd på världsklass då både Dave Scott, Scott Tinley och Mark Allen var här. Den senare vann stort och hade ju mellan 89-93 sina bästa år där han bla vann Hawaii.

1992: JSM på olympisk, Jag vann vilket givetvis var oerhört stort!

Seniortävlingen var en världscup där kanadensaren Andrew McCartney vann.

1993: Medeldistans-SM. Jag bröt en bit in på cykeln av odefinierbara trötthetssymptom (antagligen min vid det laget oidentifierade allergi..) efter att ha varit åtta i mitt första senior-SM på distansen två veckor innan. Detta var under den värsta twar-hysterin där orienterare gick och dog i parti och minut samtidigt som två välkända och duktiga elit-triathleter i Sverige avlidit under träning/tävling veckorna innan. Och så hade jag precis börjat lumpa i Falun vilket givetvis hade en omedelbar och direkt negativ effekt på mig, min fysik och min känsliga personlighet.

1994: Året efter lumpen. Dekadens och amorösa äventyr varvades med semi-seriös träning. Det var brutalvarmt det året och en mil innan löpväxlingen så gick min kedja av. Kaputt. Ännu en medeldistans så jag besparades en två mils löpning i hettan. Jag var inte helt besviken över det. Några veckor senare så körde jag min första Ironman på 9.55 tror jag. En tjockis i badbyxor.

1995: Jag var bara här och kollade på tävlingen då jag brutit armen på Mallis tidigare under våren.

1996: Back in business. Körde sprinten som förberedelse för SM i Kalmar senare under månaden. Jag tror att jag var tvåa bakom Per Johansson. Jag tog mig till Säter cyklandes från Uppsala där både sim- och cykel-SM gick samtidigt och jag åkte dit med SK Elfsborg för att bevaka sim-SM för BT. Jag kände igen min cykelväg igår när jag körde samma väg från Uppsala. Jiiiiz, var det redan 11 år sedan?! SM i Kalmar vann jag sedan.

1997: Var här men tävlade inte då jag var förkyld. Vi hade ett landslagsläger på Bispberg inför EM helgen efter.

1998: Var på EM samma helg som Säter.

1999: VM på långdistans. Supervarmt. Kom 11:a efter ett riktigt bra lopp.

2000: Misär. Förkyld och seg och bröt under cyklingen på sprint-SM efter syra upp över öronen.

2001: SM på långdistans, helgen efter EM-guldet i lagtempo. Jag kom tvåa efter Björn som ledde från start till mål. Jag sprang på 1.55 över de 30 km och trodde jag skulle fånga Björn men han sprang på 1.59 och var hur stark som helst.

2002: Nytt sprint-SM, nu på bana över "berget". Jag blev avhängd av Jocke, Jonas och Björn men sprang ifrån Wiberg och kom fyra.

2003: SM på långdistans. Första året med starten vid sjukhuset. Ledde från start och vann otroligt lätt, med typ en halvtimme. Pär Hyss var med som min coach i en känslig tid av sucker-for-love misär.

2004: VM på långdistans. Tvåa efter Sindballe. Bra lopp och bra förberedelser.

2005: Fyra på EM efter att ha gått solo på simning och cykel men fick betala i värmen och sprang som en sugga. Draftingfiasko och ett riktigt taikonarrangemang.

2006: Var inte här.

2007: Back in town och ser fram emot att köra imorgon!

Bilderna är från 2003 och 2004