Jag har känt mig väldigt bra och fräsch under dagen, all things considered. Inte mycket muskelvärk, lite i vaderna och i muskelfästena upp till sätet. Rygg bra, lår bra, mage bra eller OK, allmän känsla bra, immunförsvar bra...Eller så jag trodde. För i eftermiddags började jag känna mig lite frusen. Röösen som vi säger här i Borås. Jag kollade tempen och den var på 37.2 för att stiga till 37.6 och jag var lite ömklig och klen i all min pseudoohälsa. Men se, det var nog inget större fel på mig. För det hade av allt att döma att göra med de problemen som jag utvecklade under de sista långpassen på cykel för några veckor sedan. Och med risk för att bli tjatig här så, ja, den tredje pungkulan. Eller som jag har döpt hela den här passusen till; "the story of my balls. all three of them". Den hade helt klart minskat i storlek fram till helgens Ironman och jag compeedade bara upp lite för säkerhets skull med tanke på det oerhörda slitage som bjuds. Så skav blev det inget men däremot en kraftig tillväxt av den tredje hum-hum.. Och det har inte riktigt lagt sig. Utan blivit mer av en böld. Och så ikväll...då...då...ja..det är så äckligt....när jag klämde lite...då...då...nej jag kan bara inte skriva om det...

Men. Vattnajökull.