Korrigering. 6 plusgrader. Och där någonstans drar jag gränsen. För hur mycket kallt vatten, tidiga morgnar och miserabelt väder kan en person egentligen tåla? Jag är ju inte Ernest Shackleton precis.....

Medan morgontimmrna kramar gruset ur ögonen så kliver jag in i handlingen i denna, sommarens sista dag. Iallafall i strikt kalendarisk mening. Själv undrar jag hur vädret, ljuset och luften kan loopa från augusti till november utan att passera gå...Och det får mig att bli lite lätt fjärilsmagad över temperaturen i havet just nu. Stockholms skärgårds hav. För där ska jag simma hela vackra dagen på söndag. Back to the Ö till Ö! Utan luftmadrasser den här gången för något lag. Tack gode herre för att Kalle Anka-momentet eliminerats ur tävlingen. Då kanske till och med finska multisportstjärnor kan agera like they had a pair!

Men september är svårt annars. Speciellt när hösten kommer invrålande med V8 och bredsladd in i själen. Jag försöker desperat hålla kvar sommarkänslan av sol, vind och vatten och tänka triathlon, Alideberg, Ted Gärdestad och stigande form men det är bara att inse att nu är vi i läget där allt måste få bli sämre innan det blir bättre. Men ge för fan inte upp utan strid ändå! Hör ni det! Kör på shorts och sommarleende lite till! Kämpa. Kämpa.

Så  nu strilar regnet ned och jag sitter med kaffet i handen och försöker kåta upp mig på lite cykel i 9 plusgrader.

Jo men det ska bli kul. Verkligen