Jag tror mycket på det som Douglas Coupland skriver i "Livet efter Gud"; att det som vi gillar av musik, litteratur och film i 30-årsåldern kommer vi att gilla livet ut.

 I mitt fall gäller det från 16-årsåldern faktiskt. Två av mina absoluta favoritskivor kommer just från 1989.

Den ena är Dylan´s Oh Mercy som när den kom hyllades som en comeback efter några svaga år.

Skivan är fylld av lågmälda men ändå täta och kompakta arrangemang som Dylan fyller med magnifika texter. Låtar som "What good am?", "Most of the time", "The disease of conceit" och min speciella pärla "Ring them bells"....

Ring them bells for the blind and the deaf,
Ring them bells for all of us who are left,
Ring them bells for the chosen few
Who will judge the many when the game is through.
Ring them bells, for the time that flies,
For the child that cries
When innocence dies.

Ring them bells St. Catherine
From the top of the room,
Ring them from the fortress
For the lilies that bloom.
Oh the lines are long
And the fighting is strong
And they're breaking down the distance
Between right and wrong.

Helgen bjöd initialt på ett snabbt löppass på 4x2 miles i 3.30-fart innan vi åkte ned med Tomas & Jonas till flygplatsen. Sedan träffade vi vår goda vän Anders Elf som jobbar på något fancy jobbjobb, alltså riktigt jobb. Och nu var han på besök i Santa Monica och vi besökte hans enkla spjäll på Hotell Huntley. Kvällen avnjöts på restaurang Houston´s. Mest på grund av namnet. För om maten inte hade varit till belåtenhet så hade man kunnat kalla på kyparen och sagt "Houston, we have a problem...."

På lördagen åkte vi vidare på vår roadtrip och besökte den förnämliga simanläggningen RoseBowl Aquatics i Pasadena, tydligen gick OS-simningarna 1984 där och jag kände Alex Baumann´s närvaro över bana 5.

Sedan var det Angeles Crest Highway över bergen hemåt och en rökridå över horisonten. Vi hade valt en bra dag att vara borta på!

Idag var det ett nytt löppass på akvedukten för mig och Björn. Vi sprang 2x5 kilometer på 18.20 och 17.58 vilket var kontrollerat hårt. Och formen är fin för pulsen gick från 160 till 99 på en minut efter sista intervallen.

Sedan blev det ett kortare distanspass cykel, ca 9 mil med lite Björn-tempo på 440 watt. OK, jag satt på hjul då så 430 watt för mig:) Och det var hans återhämtningspass- Milde Gud.

Och för er som undrar hur det egentliger ser ut på vårt amerikanska triathlon-camp så tog jag lite bilder över området; notera den härliga poolen med tillhörande hantelsväng och en stabbin´cabbin. Dessvärre är poolen kall, väldigt kall så just nu fungerar den mest som vår rehabanläggning för våra onda och stela ben.

Det kunde man ju fatta att om man bara råkade yppa minsta lilla kritik mot amerikansk macho-militärism, och i det här fallet inystat i en konstig kombination med triathlon, så skulle man väcka den björn som sover.

Jodå, och den till en början hyggligt sakliga diskussionen urartade ju väldigt kvickt och ju mer osaklig och starspangled-banner färgad kritik som jag fick desto syrligare blev jag också...

Nedan ser ni ett av mina inlägg som är ett svar på frågan om vad jag egentligen trodde krävdes av någon i den amerikanska armén.....

Jag fick också frågan om vem eller vilka jag tyckte var "the good guys" i världens alla konflikter och jag hittade inget annat att skriva än:

-Rambo?

Efter några rykande dygn på Slowtwitch så har diskussionen egentligen flyttats från triathlonforumet in till "Lavender Room" som är ett forum för alla heta frågor utanför sporten. Och jag har inte brytt mig om att posta mer nu för det tar hela jäkla dagarna att hetsa upp sig på allt det.

Men om man vill läsa hela den underhållande tråden så gå in på

http://forum.slowtwitch.com; och sedan "triathlon" och sedan, antagligen på sidan 3 eller 4 och så "What I learned from SEAL David Goggins.." eller så kan man bara söka på mitt användarnamn "Jonas" 

OK, to answer your questions and for me to typifie my former statements, these would be a good startingpoint for someone looking to enter the Army .....:

-believe in God, your country and your president

-actually, when your president SPEAKS to God and gets his orders from him (to invade Iraq), follow blindly without asking questions

-never question the hidden agenda of American economy or corporate interests (Haliburton anyone?) that sometimes dictates the reasons for conflicts

-if someone questions anything military, don´t think twice to bash them without asking the question if they may be on to something. All in the name of patriotism.