Alla inlägg under december 2007
Jag har tillbringat julen i ett mer eller mindre konstant nässprays-rus. "1-2 sprut i vardera näsborre dagligen" my ass! Jonas säger; 2 sprut i vardera näsborre varannan timme om du vill kunna andas och du är tillvand efter år av simhallsbetingat missbruk... Det är som med alla andra rekommendationer från Socialstyrelsen,Livsmedelsverket, Apoteket, Trafikverket, Systemet och andra statsmonopoliserade verksamheter; man måste ta dem med en nypa salt och anpassa de till verkligheten och sitt egna liv. Ta bara det här med sju skivor mörkt bröd om dagen, intag av vitaminer och mediciner, 90-gräns på landsväg med mera. Det är ju mer att betrakta som förslag och tips...
Och i all den här bihålsförtäppta julefröjden så tog givetvis nässprayen slut vilket föranledde ett tumultariskt och koleriskt utbrott över att något så basalt som nässpray inte får säljas i vanliga affärer. Vadan detta!? När tänker EU befria oss från sosse-Sveriges bojor av överstatligt förtryck och förmyndigande?
Iallafall; efter denna attack av gult slem, stötvis andning från mun och ojulaktiga tankar så införskaffades ny nässpray via den svarta marknaden och jag kunde tillfälligt andas vidare.
I samma veva ringde Aftonbladet och grattade till hundraplatsen på någon lista och eftersom jag nu var förkyld fick de en lämplig vinkling på motivering "trots gott om skador och sjukdomar så vann Colting ultra-VM.."
Eeeeh, jag hade innan julhelgen inte haft en enda sjukdag. På hela året! Och inte en skadedag heller för den delen. Så det störde mig en aning när dito lista publicerades på juldagen. Men så tänkte jag på baby Jesus och det mildrade mitt sinnelag. Det och lutfisken som vi anrättat dagen till ära!
I liknande sammanhang fick jag julhelgens goda skratt då BT publicerade en intervju med Elfsborgs "Bella" Berglund och hans hårda julträning. Jodå, han tränar på som bara den och ska vara bäst tränad i laget när de drar igång sin träning den 14 januari. Så han springer sådär 7-8 kilometer varannan dag. Om det inte regnar. Samt lite styrka. Ojojoj, det är tur att man inte håller på med fotboll för då hade man ju blivit riktigt övertränad. Och den stora frågan är bara; om detta är att betrakta som mycket, vad gör då de andra i laget?
http://www.bt.se/sport/ingen-julvila-for-berglund(400948).gm
Jag träffade faktiskt dito bollspelare på juldagskvällens festaktiviteter och diskuterade i detalj det här. Och såhär är det ju; jag klankar gärna på Elfsborg men jag gör det av ren lokalpatriotism! Jag skäms ju när det spelas gå-fotboll och bonkalag som Trelleborg och Kalmar sticker upp. Jag vill ju att Elfsborg ska vinna med 5-0 och vinna rubbet.
What else? Jo, jag har återigen en släng av musik-Alzheimers. Nu är det en ny låt som jag spelar på repeat till förbannelse; "Apologize" med Timbaland.
Jag måste medge att jag är lite patetisk i det sammanhanget och tro mig; jag mår dåligt av det! Hjälp mig snälla!
Här kommer ett inlägg för alla de som tycker att jag ska hålla mig till att skriva om mitt idrottande. Nu ska jag redogöra för mina triathlonrelaterade förehavanden under det senaste dygnet.
Igår började jag med ett möte kl 0900 inför en kommande föreläsning. Jag vaknade sent och drack en kopp grönt te med honung men ingenting mer. Jag hann dock stretcha magmunnen innan och tänka mig igenom ett varv på cykelbanan på VM i Almere. Efter mötet blev det en härlig frukost med massor av kromosomer och kalorier; råggröt med kanel samt en omelett med spenat, vitlök och annat spännande.
Efteråt kontemplerade jag under några timmar olika vinnarposer; armarna ovanför huvudet börjar kännas "trött". Klockan 14 träffade jag min naprapat David Privér som satte nålar och ström i mina semimembranosus som tyvärr beter sig. Vi pratade självklart om, javisst, triathlon. Bara.
Min bror hade vid det här laget köpt lunch till mig så jag körde i ilfart bilen till bokförlaget där jag inmundigade lamm balti från vår indiska vän medan vi pratade om olika sätt för mig att tjäna ännu mera pengar och betala ännu mindre skatt. Jag tänkte mig vadhävningar i trappan när jag åkte hissen upp och ned.
I hemmets lugna vrå så orerade jag i telefon med diverse potentater inom sporten innan jag åkte till Annika där vi tillsammans slutförde processen att skriva ihop mina julkort. De visar bilder av mig i olika stadier av triathlon. Jag avnjöt där också en stark kopp kaffe, från Hawaii, med syfte att påskynda fettförbränningen så att jag blir deffad nu när det bara är några hundra dagar till säsongen.
Nu var det snart dags för simning men jag hann också med att bli intervjuad av Borås Tidning, de ringer och vill prata hela tiden, samt via telefon ta emot nyheten att jag tilldelats årets Boråsmedalj.
Vid bassängkanten så mötte jag upp Tomas Eriksson och Pasi Salonen som båda lät sig underordna sig mitt med precision planerade pass som är minutiöst skräddarsytt för nya bragder och frontsimningar.
Vi simmade 300 insim, 3x100 (25 ben, 25 drill, 50 ss) och 6x50 prog 1-3 start 50. Sedan tryckte vi på med 20x25 medley start 30 innan vi gick loss på huvudserien som för mig och Tomas var 14+12+10x50 start 50 med tryck samt 50 dubbelrygg mellan varven. Jag simmade arm för att spara mina delikata ben och snittade 32-33 vilket ger mig förhoppning om att simformen är annalkande.
Efter bubbelpool, kallbad, duschande och krämande för att hålla huden ung, så ilade jag återigen till Annika där en delikat middag dukats fram, en middag bestående av oxfilé samt ugnsbakade rotfrukter och avokado med sharonfrukt därtill. Dessutom så hade vår juicemaskin gått varm och den gyllengula blandningen av flytande morötter, äpplen och färsk ingefära skänkte ny energi till mina muskler och jag passade på att tänka mig igenom den andra milen på löpningen i kommande VM. Mmmm, kändes bra faktiskt!
Kvällen avslutades med ett flertal mail som i princip gick ut på tjäna pengar och kapitalisera på min person vilket jag gjorde med min högra hjärnhalva under tiden som den vänstra tänkte på kommande träning och med de stimulerande tankarna smorde jag in benen igen med bodybutter (hålla huden ung!) innan jag kröp till säng i lotusställning för att optimera återhämtning och insomnande.
Nu är det morgon och efter en ny kopp grönt te och stretchande av bland annat torson så väntar en kortare löptur på 40 minuter. Jag ska också öva lite på de segergester som jag funderade på igår. Samt smörja in mig ytterliggare. Före. Och efter. Man kan inte vara nog så försiktig med sin hud.
Det är ju också De Geer som gjort den kraftigt överskattade "Tårtan"; en serie där bagare med riktigt dåliga tänder och ohyggligt stora näsor gör tårtor under minst sagt hygieniskt tvivelaktiga förhållanden.
Iallafall en av dem heter Janos vilket kan tyda på att de är illegal arbetskraft från något öststatsland eller resultatet av något obskyrt bilateralt utbyte mellan Järnridån och den fria världen.
När jag läste en intervju med honom, i Vår Bostad av alla tidningar, så uppdagades bakgrunden till ett av mitt undermedvetnas allra djupaste barndomstrauma!
I den typiskt vänsterelitistiska röda-vågen-kultur-anda som präglade svensk barn-TV. och hela SVT egentligen, under 70- och 80-talet så visades det ena programmet värre än det andra med rejält gömda agendor; läs anti-imperialsim och annan bullshit som då präglade velourkoftornas diskussioner i diverse fikarum på statlig (-t kontrollerad) media.
Det värsta exemplet på detta, och med ordentligt skrämmande förtecken också, var "Privatdetektiv Kant" som regisserade av Håkan Alexandersson och med manus av De Geer. Äntligen fick jag ett namn till mina minnen! Och vilka minnen sedan....Nu när jag läser om serien så förstår jag varför. För det första så spelades den in i en rivningskåk och för det andra hade serien en mörk och tragisk framtoning; här är en kort synopsis från Bokomotiv Filmproduktion
"Jag jobbade som privatdetektiv... i en stad som var så rutten att jag mår illa om jag tar dess namn i min mun..." Det börjar som en storstadssaga, mörk och hård, om ondska och godhet, fångenskap och frihet. Det slutar som en komedi om trauman, hysterier och skuldkänslor."
Låter det som ett barnprogram? Det var tammefan inget annat än smuts, misär, mänskligt avskräde, kloaker, råttor och mer än en arvedel av ångest vill jag lova.
Inte för att jag är något särskilt Disneyfierad person, snarare tvärtom, men jämfört med den här osannolikt dåliga smörjan som får Staffan Westerberg att framstå som glad och lättsam, så var det mentalt sommarlov varje gång statscensuren släppte igenom en liten snutt med tecknad film. Kommer ni inte ihåg? Man gick ju upp extra tidigt på lördagar bara för att se Gomorron Sverige där de visade typ tre minuter tecknat!
Att köra på någon när man korsar en trottoar. Någon i permobil.
Tur att jag tittar mig för då!
....att jag fortfarande har nio fantastiska avsnitt av "Dexter" kvar att avnjuta! Det tog ett tag innan jag föll till föga och började att titta på DVD´n men nu är jag såld.
...att köra runt i min nya bil. Jag älskar bilar med insteg! I-landslyx.
...att det återigen är legitimt att lyssna på min favorit-jullåt; Triads "Tänd ett ljus" Idag har jag hört den 17 ggr i bilen samt som bonus i högtalarna på ett fik. Slå mig då men jag har alltid varit svag för hela det här a capella-stuket...Det fick mig att erinra mig en relik från 80-talet; gruppen Flying Pickets någon? Fast Triads låt har en svagt kväljande Lutherhjälpskt-rädda-Biafra-ton som känns väl mycket Live Aid men what the hell; Christmas is the time of giving!
...att jag har en hel hög med böcker som jag ämnar läsa, en packe skivor som ska inköpas och avnjutas samt en räcka filmer som ska skicka mig till nya cineastiska höjder.
...att 2000 meter just nu kan betraktas som ett simpass
...och att ett löppass på Kype är kortare än den påföljande bastun
...all överdådig julmat som väntar runt hörnet
...att min lägenhet nu är så stökig att jag med gott samvete kan hänge mig åt enb ohämmad städ- och swiffringsorgie
...att det borde komma en riktigt härlig snöstorm snart med påföljande snöpuls-löpning i sagolandskap
...att det inte finns en klocka i världen som ringer på morgonen
Jorå, nu har man väskorna klara och incheckade och sitter och laddar med en tall Americano på Starbucks på flygplatsen.
Jag hade gärna försökt att skriva något roligt men det är svårt när Annika hela tiden stör mig med diverse frågor, inlägg och helt ovidkommande kommentarer, nu senast om en tandborste hon vill låna av mig. I don´t think so!!! Jaha, nu tog hon den ändå. Fy f-n, en persons autonomitet blir helt utraderad så fort man har ett förhållande. Finns det ingen förhållandets Geneve-konvention om sådana här grejer?
Iallafall så har vi också besökt grannön Lanai idag dit vi åkte med båt och ackompanjerade av flertalet vilda och stimmiga delfiner. Annika ville genast hoppa i och bada och jag försökte förgäves säga att i naturen, alltså den riktiga naturen utanför Pocahontas-Scooby Doo-Lejontigerfjanten och annan Disneynatur, så vill djur sällan leka med människor. Snarare nafsa och bita lite....
Och det unika har också hänt att jag två vid samma tidpunkt sända TV-program kräver min medverkan och jag tvingas alltså tacka nej till ett. Så om ni tittar på TV4´s Nyhetsmorgon på måndag så kan det hända att ni ser mig. Om jag inte somnat i San Fransisco på vägen. Eller fått tandborstdelarsjukan.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 | 12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|