Innan jag skriver något mer, och ni som läser bloggen ofta vet att det blir gärna i en raljerande form, så vill jag poängtera hur otroligt imponerad även jag är av Charlotte Kalla och av hennes styrka och mognad. Imponerande och underhållande.

MEN, vad är det för fel på svenska folket och på svenska sportjournalister inte minst? Har vi hjärntvättats med klistervalla, sparkdräkt och issnorigt skägg så till den milda grad att vi tappat alla proportioner? Eller är folkhemsmurarna så höga att vi inte förmår se längre än till långfilen, Bandyallsvenskan och söndagens Sportspegel?

I en undersökning som Aftonbladet gjorde så hade en överväldigande majoritet av läsarna röstat fram Kalla som vår främste vinteridrottande tjej; framför OS- och VM-vinnare som Anja Pärson och AC Olofsson (även om skidskytte ÄR en fruktansvärt konstigt konstruerad idrott; speedwaycurling någon?). Och när hyllningarna från allmänheten och sportjournalister svämmar över alla bredder och många på allvar menar att "NU NU NU är Bragdguldet klart för i år" så har man ju tappat koncepten helt. Med exempelvis ett sommar-OS för dörren så kan jag tänka mig minst tio olika tänkbara scenarion som ligger betydligt närmare till hands för ett Bragdguld; personligen hoppas jag på Therese Alshammar eller Stefan Nystrand eller varför inte Mustafa Mohammed? Men nej, det är ju redan klart! Kalla vann något i TV! Det måste belönas! Med Bragdguld, Nobelpris, nycklarna till staden och en hustomt minsann... Visserligen var det varken VM, OS eller något annat mästerskap som hon vann men ändå; hon var ju så duktig och så stark och så brådmogen. Och så duktigt gjort, för att vara tjej......Jo, men kom igen nu. Visst är det uppenbart hur svenska sportjournalister älskar att skrocka i direktsändning och gulla med nya tjejsvenska stjärnskott. Det finns ju inget som är mera politiskt korrekt och väl inpräntat hos oss alla genom åratals av feministisk agenda i idrottsrörelsen, precis som i samhället i övrigt; tjejer ska uppmuntras lite extra....

Återigen, jag missunnar henne verkligen inte sitt genombrott och påföljande mediahausse men jag fascineras av vikten man lägger vid det.

Visserliggen är ju hennes framgångar så stora som de kan bli, bortsett OS- och VM-guld. I skidvärlden vill säga. Och den är ju inte speciellt stor....

Längdskidor är för Sverige ungefär vad bandyn är i Bollnäs; världens centrum.

Om jag sade att triathlon på ett globalt plan på alla sätt, mediamässigt, ekonomiskt, deltagarmässigt, evenemangsmässigt etc är en större idrott än längdskidor, frånsett traditioner, så skulle det säkert avfärdas som ett skämt av de flesta sportjournalister. I nästa inlägg ska jag motivera mitt påstående.

Och för er som har svårt att läsa flera ord i följd eller har svårt att tolka andemeningar så vill jag tillägga att jag tycker om längdskidåkning, Charlotte Kalla, klisterföre och Gunde samt Vasaloppet. Framförallt är jag en anhängare av perspektiv och i allmänhet måttligt imponerad av svensk sportjournalistik frånsett några lysande undantag.