Jag älskar projekt! Och jag har många...Swiffer-projektet. Sortera CD´s efter prioritetsordning-projektet. Para ihop rätt strumpor i strumplådan-projektet. Fast det brukar gå mig på nerverna ibland och då lägger jag dem i skräplådan (som jag också känner ett behov av att sortera..) och ringer Craft och säger hej Craft skicka mer strumpor gärna olika färger för de är lättare att sortera..

Sedan är det ju förstås Sisyfoshögen av böcker att läsa som bara växer-projektet, i-Tunes rensnings-projektet och mera självklara projekt som sponsor-projekt, hemside-projekt (tro det eller ej..) och laga mat varje dag-projektet även om det mest är Annikas projekt.

Sedan har jag mina träningsprojekt! Givetvis. Fast inte som ni tror...Min egna träning är ju visserligen min primära verksamhet men vad jag avser är de människor som jag i viss mån är beroende av för min egna motivation och inspiration och som finns till hands som sparringpartners. För när man gör sitt bästa att motivera och entusiasmera andra så får man dubbelt tillbaka.

Pasi Salonen är mitt projeklt exempelvis. Så länge han är motiverad och jag kan fortsätta peppa honom så är han en väldigt viktig komponent i mitt träningsprogram. Ramnasjöintervallerna går så mycket lättare med honom i släptåg.. Likaså är Da Duv davidtri.se mitt projekt och det är ju fantastiskt hur bra det går där. Och det finns knappast ett pass som han bangar.

Annika är också ett projekt men det är nog mer likt strumplådan; Sisyfos. Den stenen får man rulla upp för berget. Hela tiden. Men ibland lyckas jag med en blandning av häckel, hån och smicker att få upp henne i arbetspuls flera dagar i rad. Nu har vi en streak på sex dagar här!

Tomas är ju mitt största projekt just nu och han har gjort en grym livsstilsförändring det senaste året. Jag skrev om honom här

http://colting.bloggagratis.se/2007/10/25/331507-tomas-eriksson-back-from-the-1992/ ingen alkohol alls, inget snus och minst 16 kilo lättare så är han hur taggad som helst för, närmast, masters-SM i simning. Och han gillar läget när jag föreslår 10000 meterspass och annat spännande mellan kaklen.

Nu är det ju så att Tomas är så lik Fredrik Lindström, komikern. Senast i söndags var det några tjejkompisar som just påtaladet detta. Som Fredrik Lindström, "fast snyggare". Så nu är Tomas mitt Fredrik Lindström-projekt.

Och i morgon ska vi simma ännu mer och springa tillsammans med Pär Hyss. Även han är ett projekt fast han har haft problem med fågelvirus och slem ända sedan vår resa till Sydkorea där han för övrigt lyckades bränna sig på lårens baksidor efter 23 minuter på stranden och spenderade sista natten på badrummets kakelgolv för att det tydligen svalkade. Så han är nog mitt McMurphy Gökboet-projekt

Igår föreläste jag för Kungälvs Orienteringsklubb och när jag avslutat och i sedvanlig ordning orerat om halvfabrikatens och vetemjölsprodukternas menliga inverkan i allmänhet och det raffinerade sockret i synnerhet så emottog jag massornas applåder innan ordföranden harklade sig och menade att istället för blommor så hade de en annan lokal gåva att ge mig. Nämligen en låda med Göteborgs Kex! Givetvis i all välmening. Och detta är ett stort problem. Jag älskar kex. Mmmmm, Singoalla, vaniljkex där man kan slicka i sig det vita klegget i mitten och Ballerina och..och..och...

Endast tack vare att jag för närvarande är ett stoiskt under av späkning och nirvana så höll jag fingrarna i styr under bilfärden hem igår men nu ligger den där förbannade lådan i bilen och ropar och lockar som kåta amazoner; "ät mig, ät mig, ät mig"

Otäckt. Jag vet inte hur länge till jag mäktar med. Jag är en svag person. Svag. Ynklig och svag.

Den första som personligen kommer till mig på Torstensonsgatan 50 i Borås får lådan. Någon. Snälla. Vi kan dricka espresso tillsammans och så kan jag bara smaka på ett enda vaniljkex...

Skynda er!