Nu har jag vaknat till liv efter två underbart mjuka sovande timmar mitt på blanka dagen.

Det har sina fördelar med att vara egenföretagare/dagdrönare/lebeman/proffstriathlet choose your pick...

Fast å andra sidan så ska jag soloköra till Stockholm nu så den tuppluren är i trafiksäkerhetens tecken. Säger vi väl.

Nej fy fan vad det regnar. Hela tiden. Nu sätter jag på Ted Gärdestad. Det borde hjälpa. Mera sol och vind och skönt burrig 70-tals frisyr med polisonger ned till tänderna och poplinjacka. Bli mitt paraply Ted.

..och så kan man alltid roa sig med att jämföra likheterna mellan John Malkovich, en av vår samtids bästa skådespelare, och Michael Stipe, sångare i REM.

De är så lika att Stipe hade kunnat spela Malkovich i "Being John Malkovich"

Sommaren 1988 var en viktig sommar ur flera olika aspekter. Det var en sommar som jag spenderade merparten av i Kanada simmandes två pass om dagen. Dessutom blev jag förälskad. Två gånger. Först i en förtjusande simmarflicka som heter Laura och sedan i gruppen REM. Som Laura gillade. Och jag gillade Laura. Så jag gillade också REM. Men medan Laura försvann ut i periferin så behöll jag min fäbläss för REM och deras musik och album dyker upp till ytan ifrån glömskans arkiv every so often.

Skivan "Green" är skivan som snurrade 1988 och långt därefter och är fortfarande en solid lyssnarupplevelse. Men för några veckor sedan plockade jag upp ett album som jag av någon anledning inte lyssnat så mycket på. "New adventures in hi-fi" från slutet av 90-talet. Ett riktigt gediget hantverk med typiska REM-slingor av musik, röst och text.

Nu ska jag bara se om jag kan hitta Marillions "Clutching at straws" och ZZ Tops "Afterburner" också för att göra minnena från -88 kompletta... Det och alltför många tidiga simmarmorgnar och ungdomskärlek i motljus.