Jag här länge varit skeptisk till hur merparten av den ”kommande” generationen av svenska triathleter tränar. I synnerhet de som fostras eller präglas av olika instanser av organiserad träning i förbundets regi som triathlongymnasie eller triathlonhögskola. I mina ögon verkar det finnas ett allvarligt systemfel och detta speglas framför allt i förhållandet till löpträning.

Man springer helt enkelt för lite, för sällan och för kort!

Det påståendet ifrån min sida har flera bottnar. Dels är det uppenbart att svenska juniorer och yngre seniorer i de flesta fall har en gemensam svaghet och det är löpningen. Nästan alla som slussas genom förbundets ungdoms-, junior och U23-verksamhet i olika sammanhang har en oproportionerligt svag löpning, i synnerhet kontra simförmågan som alltid verkar högprioriteras genom både långa, många och hårda pass. Att simma tvåtimmarspass verkar vara något som många duktiga 20-åringar klarar i sömnen men springer man över en timme är det i princip förenat med livsfara….

Det är också uppenbart för mig att ordet ”kvalitet” inte alltid tolkas på rätt sätt i de här sammanhangen. Kvalitet verkar förknippat med fart, intervall och intensitet och om man springer långt och lugnt så är det alltså raka motsatsen.

För mig handlar kvalitet på träningen om att tränas syftesinriktat och att förstå den röda tråden i träningsprocessen och att identifiera de svaga länkarna i en kedja samt att identifiera de nyckelpass och den kärnverksamhet som utgör fundamenten i en utvecklingsprocess. Det handlar alltså inte om att springa hårt, snabbt och intensivt utan snarare att springa rätt, smart och kontinuerligt. Och det är inte samma sak. För när man kan träna mycket och ofta av det som bygger bas och som innebär en relativt låg risk så kan man också bibehålla den absolut viktigaste ingrediensen i ett framgångsrikt träningsprogram; kontinuitet.

Översatt till konkret träning så kan man under vilken given fyradagarsperiod som helst koncentrera sig på ett hårt löpintervallpass under dag två där man vilar både dagen innan och efter ifrån löpning och kanske också under den fjärde dagen; det kanske blir 15 kilometer eller så totalt under den perioden.

Eller så kan man, som jag skulle rekommendera, springa 80 kilometer eller mer under samma period genom att köra dagliga terrängpass där både naturlig styrka, funktionalitet och snabbhet tränas. Såvitt jag förstår är det ytterst få, om någon, i de nyare kullarna av svenska triathleter, som tränar efter den senare modellen. Och jag vill inte på något sätt vara kategorisk eller fördömande och inte heller alltför säker på min sak för det finns givetvis undantag.

Jag har dessutom den djupaste respekt för alla i svensk triathlons organisation som på något sätt jobbar med andras träning och utbildning och vill absolut inte förringa eller förminska deras engagemang eller metod. Men jag både känner och upplever att man under många år verkar ha anammat en filosofi, framförallt rörande löpning, som ligger långt ifrån vedertagen empiri när det gäller löpning och långt ifrån min egna erfarenheter av att utveckla sitt triathlonkunnande i allmänhet och sin löpförmåga i synnerhet.

Givetvis så kommer jag att bli halshuggen i vanlig ordning och få klä skott för allehanda kritik med det underliggande budskapet i frågan ”är du så jävla bra själv då?!” (f ö en rolig referens ifrån Riskradion i P3, 1989 nånting om det är NÅGON som kan erinra sig det programmet..)

Och svaret på den frågan är; ja. Om det är något som jag är stolt över i min triathlonkarriär så är det min förmåga att förvalta och utveckla min ganska ringa talang för löpning till ett vinnarvapen och en styrka. Och där finns mycket att lära för den som ser bortom prestigens horisont.

Det måste finnas ett skäl att jag som 34-årig långdistanstriathlet, bara sex dagar efter ett superhårt lopp på EM där jag springer 20 km på 1.06, springer ifrån alla kortdistansare över fem kilometer på sprint-SM. Och att det är jag och Clas Björling, som är de bästa triathlonlöparna i Sverige. Oavsett distans.

Anledningen är inte att jag är en överlägset talangfull löpare utan för att jag har utvecklat en synnerligen effektiv teknik, rörelseekonomi och löpstyrka genom år av strukturerad distanslöpning i terrängen. Och det är precis vad löpning i triathlon handlar om; styrka, ekonomi, funktionalitet och teknik. Fart är underordnat. I alla fall i den bemärkelsen att fart är den begränsande faktorn i en triathlonlöpning. Men detta är en insikt som verkar ha gått väldigt många förbi.

För hur kan man annars förklara att man nyligen kunde läsa på Erik Strands hemsida att han precis sprungit två timmar i sträck för första gången i sitt liv?

Läs igen. Han har alltså inte innan det passet sprungit två timmar i sträck! Och då talar vi om Sveriges bästa U23-triathlet som både slussats genom triathlongymnasie och nu på triathlonhögskola. Och inget ont om Erik som jag respekterar och tycker om och som med största säkerhet går en mycket ljus framtid till mötes. Men, han verkar ha haft dåliga rådgivare under de senaste åren. För hur kan man annars förklara att en snart 22-årig elittriathlet med fokus på kortdistans där löpning verkligen är make or break, inte förrän nu genomför ett av de mest fundamentala träningspassen för löpstyrka och kapacitet?

Och man kan komma med vilka ursäkter som helst som exempelvis att man ska skynda långsamt eller att Eriks fokus ligger på olympisk distans men det håller helt enkelt inte.

En dåligt initierad person skulle här peka på att Erik redan är en bra löpare och visst, han är hygglig på nationell nivå men poängen är att han säkerligen är långt ifrån den löpare han skulle kunna vara och det är tråkigt för både honom själv och svensk triathlon. Vidare kan säkert någon erinra sig att Erik hade bättre löpsplit än jag på olympiska SM (som jag vann) men om det då var hans huvudmål för året (och specialdistans) var SM för mig en perifer tävling veckan innan en Ironman och två dagar efter en sjutimmars-dag träning. Och man springer inte fortare än vad man behöver när man leder....

Återigen, mitt inlägg handlar inte om Erik specifikt utan om en modell av träning och ett synsätt som verkar prägla stora delar av svensk triathlons junior och U23-verksamhet.

Se bara på de många framgångsrika exemplen av Lydiard-träning där hans adepter var 800- och 1500 meters löpare som alla sprang upp mot 35 lugna mil i veckan under sin basträning och som kom att vinna ett otal olympiska guld där det verkligen krävdes snabbhet. Eller en normal träningsvecka för en hygglig banlöpare över 5- och 10000 meter. Jag gissar att man sällan springer kortare än 15 mil under många veckor över året. Så varför skulle man som triathlet inte förankra sin löpträning enligt de premisserna? I synnerhet som man har 1.5 kilometer simning och 40 kilometer cykel i kroppen när löpningen börjar om man begränsar sig till olympisk distans. Återigen;

Styrka

Rörelseekonomi

Teknik

Funktionalitet

Och det är precis vad man utvecklar under åtta till tolv veckotimmar på kuperade stigar, spår och leder i skog och mark. Inte på ett program med missriktad ambition att fokusera på ”kvaliteten” Det är som att spritsa grädden på en tårta som man inte ens bakat än……

När jag började med triathlon så gick jag från att springa en halvmara på 1.33 till att som 19-åring springa halvmaran på 1.16 (Karlsborgsjoggen; april 1993) och samma år göra 1.20 på 20 km under medeldistans-SM. Jag var sparsam med intervaller men hade redan från start i min löpträning lugna tvåtimmarspass i skog och mark. De var absolut avgörande för min utveckling. För jag är mer ”run challenged” än vad många tror; +80 kilo med dålig naturlig fart samt begränsad rörlighet. Alltså, helt medelmåttig och medioker utan rätt träning och långsiktighet.

Och den modellen har jag tagit med mig under åren och fortsatt att förfina och sofistikera; bygg mer löpstyrka genom terrängdistans och sätt touchen med tydligt syftade intervaller.

Använd också terrängen till fart och teknik. Nedförsbackar är naturlig fart och det snabba steget och koordinationen kommer per automatik.

Det känns som om väldigt många tränar tvärtom mot vad jag skulle rekommendera; massor av simning och mycket begränsad löpning som när den utförs ska vara snabb och hård.

Gör tvärtom! Simma kort och hårt och spring mycket, långt och lugnt. Simning är värdelöst att träna för mycket av vilket jag kan utveckla i ett annat inlägg.

Jag skulle dessutom kunna skriva mycket mer om ämnesomsättning, kroppskomposition och hormonell stress vilket i högsta grad påverkas av den träning som man anammar och hur det i sin tur påverkar både vår hälsa och prestation på sikt.

Nu har mina tankar kommit lite huller om buller i det här inlägget men försök att förstå andemeningen. Och till skillnad från mycket annat som jag skriver på bloggen så är detta inte avsett att häckla, håna eller ironisera över någon utan som ett inlägg av konstruktiv karaktär som förhoppningsvis kan få någon att se ljuset i tunneln och verkligen hitta sina löparben!

Och vid Gud, det behöver svensk triathlon…..

 

Lina

2 mars 2008 18:56

Helt otroligt! Jag läste hela inlägget nonstop och det var mjukt, elegant och lättläst.

Jag förstår att pulsen varierar när du springer i terräng och att pulsen inte är det viktiga utan styrka, rörelseekonomi,teknik och funktionalitet ligger i fokus mycket syftat till bålens stabilitet och kärna i det hela. Men jag är nyfiken på hur låg din puls är när du springer dina distanspass.

I Australien fick jag lära mig av triathleten som jag bodde hos att det var långpass på över två timmar som gällde och med en snittpuls kring 120-130. Han pratade jämnt om bålens läge och om "mature" syftat till min vadmuskulatur. För mig var det totalt främmande men sprang en hel del sådana pass, något som jag tyvärr inte gjort sedan jag kom tillbaks till Sverige. Under säsongen hemma i Sverige gjorde jag dock min bästa löptid på milen i en triathlon någonsin. (Vilket var min sista tävling före alla skador) Hade han rätt i sin träningsfilosofi?

http://www.linakarlsson.bloggagratis.se

 

Svensk triathlons framtid

2 mars 2008 19:33

Det där har du j-vlit rätt i. Mer sånt här och mindre annat på bloggen.

http://www.laser.bloggagratis.se

 

Anders i Kungsbacka

2 mars 2008 19:40

Du är en klippa Colten.. håller med helt och fullt. Ut i skogen, backe upp backe ner, fartlek ibland men framför allt LÅÅÅÅNGT och LUUUUNGT - kän efter i kropp och själ vad dina trösklar och spärrar sitter. NJUT som fan, man lever bara två gånger som James Bond brukar säga. Ha dé gôtt, Anders D.

 

Micke

2 mars 2008 19:48

F-n vad besviken jag blev!!!!

Jag hade väntat mig en blogg med ironiseringar över Frode Estils vasaloppsladdning med bröd och vetekli.

Men tack för ett mycket intressant inlägg.

 

Henrik H

2 mars 2008 20:11

Jag skulle gärna vilja veta mer om din tidiga "karriär" Hur tränade du då? Har du alltid varit intresserad av sport? Vilken grund hade du när du valde att satsa på en så konditionskrävande sport?

Fast det är ju alltid kul att läsa om mera avancerad träning också :-))

 

Löpare som tar emot tips

2 mars 2008 20:12

Tack för tipsen Jonas! Ska anamma det mesta och anpassa en del för att passa min egen träning.

http://berglundbloggar.bloggagratis.se

 

bo

2 mars 2008 20:27

skoj med djupdykning i triathlonlära! Men anledningen till att man inte springer mer än vad man gör är ju att man ständigt blir skadad, trots den låga hastighten. varjefall jag.

 

Johan

2 mars 2008 20:30

Ditt bästa inlägg på mycket mycket...

http://www.johangustafsson.bloggagratis.se

 

Niklas N

2 mars 2008 20:57

Eftersom på de patetiska "håller med"- och "kunde inte skrivit det bättre själv" -inläggen vanligtvis står som spön i backen i den här bloggen värjer jag mig i allmänhet från att kommentera. Att de som ivrigt påhejar dina understundom halv-(hel)reaktionära betraktelser inte kan skriva det bättre själv förvånar åtminstonne inte mig.
Hur som helst Jonas. Ibland pratar du om sånt du verkligen kan och förstår. Detta inlägg är ett sånt tillfälle. Kan bara hålla med. Kunde inte skrivit det bättre själv....

http://www.niklasnilsson.com

 

Jocke Berggren

2 mars 2008 21:01

Lite roligt att läsa detta inlägg på din blogg idag. Pratade exakt om detta med en kompis i eftermiddags och jag håller med dig helt och hållet.
Tycker också att det är lite snedvridet när det simmas 6-7 pass/vecka på gymnasiet och springs 2 pass/vecka. Det är visserligen nödvändigt att kunna simma bra för att vara med i förstaklungan men till vilken nytta om man ändå står som en telefonstolpe i backen när löpningen börjar?

 

nisse

2 mars 2008 22:01

"Gissa mitt lyte" bla.....
sök på riskradion på XXXXXXX så kommer du hitta den :-)
Grymt intressant och kul och jag håller med dig.

 

obivan

2 mars 2008 23:23

"Jag skulle dessutom kunna skriva mycket mer om ämnesomsättning, kroppskomposition och hormonell stress vilket i högsta grad påverkas av den träning som man anammar och hur det i sin tur påverkar både vår hälsa och prestation på sikt."

Gör det, vore mkt intressant

 

Johan Ksd

3 mars 2008 10:09

Blev mycket förvånad om det där med Erik Strand, kan inte vara möjligt att han först nu sprungit 2 timmar! Men han skriver det ju själv och det är ju alarmerande, precis som du skriver.

Ett av dina bästa inlägg på mycket mycket... länge

 

Patrik

3 mars 2008 10:31

Simon Lessing sprang aldrig längre än 1 timme i sträck under 90-talet. Och det finns mer än ett sätt att flå en räv.

 

Evis

3 mars 2008 10:59

Sånt här vill jag läsa om Jonas, nice.

 

Christian

3 mars 2008 11:01

Om det är något du borde veta vid det här laget är det hur man lyckas bli en bra triathlonlöpare... Vore dumt av någon att påstå att di inte vet vad du pratar om. En bra tankeställare till Tränarna inom förbundet kanske?

 

Betraktaren

3 mars 2008 11:59

En debatt i det här ämnet, mellan dig Colting och Michael Tonkonogi, skulle vara högintressant!!

 

Marcus

3 mars 2008 12:02

Intressant och bra läsning, hoppas du kan bli tränare sen när din karriär är över? Tror det behövs starka profiler och tillika duktiga tränare i en såpass ung sport som triathlon ändå är.
Sen håller jag med Nicklas N också, till fullo! Kunde inte ha skrivit det bättre själv.. :-)

 

Elfo

3 mars 2008 13:13

Jonas

Har du någon erfarenhet av vad kvinnor föredrar:
Kort men hårt, eller lungt och långsamt?

Du har som du vet alltid varit en sorts mentor för mig, och vill gärna att du svarar på detta, det är viktigt för mig och etern att veta hur du ställer dig i denna fråga!

 

Stolle Mordin

3 mars 2008 13:43

Kul att det finns fler som kommer ihåg Riskradion. Brukar bli betraktad som ett UFO de gånger jag citerar något från nämnda program.

Bra lösning förresten!

 

Nike

3 mars 2008 13:56

Ett inlägg om träning, och ett riktigt bra sådant! Kul att du kommer med tips om hur man ska träna som triathlet. Detta är något jag funderat en del på och diskuterat med träningskompisar. Visst är det långt och lugnt man ska springa? Då gör jag kanske lite rätt ändå =)

http://nikes-jakt.blogspot.com

 

Per

3 mars 2008 21:45

Om inriktningen är att vaska fram internationellt gångbara triatleter på sprint och olympisk distans med drafting är det väl inte fel att tokfokusera på simning? Är man inte med ur vattnet är det ju game over direkt. Iden är kanske att simningen bygger grundmaskineriet tidigt och att från den plattformen bygga löpningen. Plus att tränar man sig inte till att bli riktigt vass på 1500m simning i unga år lär man aldrig bli riktigt snabb senare. Skulle vara intressant att höra hur Sveriges bästa triatleter på Oly (Willen, Djurback, Wiberg) körde och blev så bra som dom blev.

Men sen kan man kanske fråga sig varför man inte satsar mer på att få fram långdistansare. Jaja, det är väl för att förbundet, ETU och ITU inser Ironman och WTC äger där...

 

run

17 mars 2008 14:11

Intressant inlägg!
Är ingen rutinerad löpare, så jag undrar hur terränglöpning definieras... Räknas även elljusspår in där, eller enbart skogsstigar, eller är det bara helt obanad terräng som menas?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Från och med i eftermiddag så bloggar jag på http://nyheter24.se/blogg/coltings-den-nakna-sanningen/ ...

Internet á la traudlaus finns absolut inte i den lilla enklaven av on som jag ar pa. Jag skriver pa en stor och konstig stationar dator som snarare ser ut som ett videospel eller sa... Darfor blir det tunt pa Coltingblogg denna veckan. Semester pa al...

Jag har skrivit en artikel om Ö till Ö som finns att läsa på Slowtwitch; http://www.slowtwitch.com/Features/Island_To_Island_-_The_toughest_one-day-race_in_Sweden__524.html Engelsk läsövning! ...

I fredags flög jag till New Jersey för att träffa Dr Phil och initiera ett coach/client-samarbete med honom.. Jag pratar alltså om "the other Dr Phil"; dr Phil Skiba som är en mycket välrenommerad idrottsläkare och triathloncoach. Efter 18 års egenco...

  Google Translator gör verkligen ett bra jobb! Vem har varit svenskspråkskonsult egentligen; Dr Alban?     Notes from the redaktionsmötet on planning for Saturday's sports broadcasts;    - Annika Sörenstam played his last Danish competition last...