Direktlänk till inlägg 31 mars 2008

Support

Av Jonas Colting - 31 mars 2008 01:20

Man kan träna hårt och man kan träna länge. Varje dag. And it´s all good. Och i regel orkar man (eller iaf jag..) hålla en riktigt bra linje med allt under en kort tid även i splendid isolation, mol allena..

Och då pratar jag inte bara om att få sitt arsle ut ur dörren varje dag för att träna som en mofo utan snarare de bakomliggande faktorerna som faktiskt upprätthåller de fundament som bygger en långsiktig utveckling och potentialmaximering.

Vad jag pratar om är att ha ett supportteam omkring sig som sörjer för markservice och stöd och att ha en grupp med dynamiska människor som kan sätta och höja en ribba på träningen.

Antingen förstår man vikten av det här eller så förstår man det inte.

I grund och botten handlar det om hur passionerad man är med sitt idrottande. Om man inte förstår det eller bryr sig så kan man ju alltid fortsätta att värma micromat, äta snabbmakaroner till middag, spela allsvensk fotboll, hellre titta på TV än att stretcha och betrakta isbad som en Guantanamoisk tortyrmetod.

Men om man ser ”the big picture” och förstår detaljernas betydelse så inser man vikten av självklara saker som att balansera träning med återhämtning.

Och att återhämtningen bör vara lika kvalitativt inriktad som själva träningen. Att äta riktigt bra och tillräckligt ofta. Att kunna vila och sova utan att behöva spendera tid på vardagliga trivialiteter (som att handla, panta PET-flaskor, åka till tippen och ta ur diskmaskinen).

Att få massage och andra behandlingar för att hålla kroppen hel och fräsch. Att kunna ha medicinsk expertis nära till hands för rådfrågning och nödvändiga tester..

I praktiken innebär det att kunna få frukost serverad på morgonen, hoppa i sina nytvättade kläder och sätta sig på sin nyservade cykel för att sedan köra en hel dag.

Och när man är klar så kommer man till ett dukat buffetbord med färsk frukt!

Precis så har vi haft det under den här senaste lägerveckan. Vi har dessutom haft flera supportbilar ute längs cykelträningen för vätske- och matstopp med mera. Samt en massör som kommit in några gånger.

I min hemmamiljö i Borås så har jag ett riktigt bra supportteam omkring mig och det är därför som jag är benägen att bedriva merparten av min årliga träning hemma eller om jag vet att alternativet kan vara fullgott. Som det här lägret. Eller när jag åker till Monty´s hus i Kalifornien… http://colting.bloggagratis.se/2007/10/29/336091-hemma-hos-besok-part-1/.

Jag har ju redan i flera inlägg framhållit mina träningskompisar på hemmaplan men när jag tränar riktigt hårt så har jag dessutom många andra vänliga själar som underlättar mitt liv på alla sätt:

-Annika, som lagar otroligt mycket nyttig mat, masserar mig på semi-daglig basis, stretchar mig och åker med på tävlingar..

-brorsan som också lagar mat om jag ber honom och som alltid kan komma med något bra tips på funktionell mat eller stretching etc..

-diverse kompisar som också lagar mat, ställer upp som träningskompisar eller åker med på tävlingar.

-massör Olle, osteopat Pär, thaimassör Arun och sjukgymnast Markus,  som finns tillhands för att hålla min kropp i skick; dels i förebyggande syfte men framförallt när jag är riktigt fucked up av någon anledning.

-Bosse och Jörgen på JB´s Cykel som kan fixa det mesta kring mina cyklar.

-medicinsk expertis i form av antingen dr Rosqvist som är kardiolog är dr Björnum som är ortoped/kirurg.

Självklart är också sponsorer en del av ett supportteam men mer på ett abstrakt sätt och utan daglig interaktion men de står ju för en del av den finansiella säkerheten bakom hela verksamheten.

Framförallt så består den största delen av supporten av de närmast sörjandes ständiga och outtröttliga tålamod med idrottens ständiga prioritet.

Familj och vänner vet att måltider, helger, resor och sociala aktiviteter alltid vägs emot eventuell träning som ska göras eller har gjorts, tävlingar eller träningsläger.

Det här inlägget är ett omständligt sätt att dels berätta hur otroligt viktigt det är att ha hjälp med det man gör och att också uppmärksamma mitt egna supportteam och uttrycka min tacksamhet över att ni blåser er medvind i min rygg!

Jag spritsar min verbala hyllningsgrädde över er allihopa! Kraaaaam på er.

Det finns en poäng med uttrycket .."There´s no i in team"

Å andra sidan....."...but there´s an i in penis"...som Gordo säger..




 
 
Ingen bild

Nanna

31 mars 2008 09:35

Skönt att ha ett sådant stöd från omgivningen! Själv blir jag överlycklig om jag lyckas få maken att bre en macka till mig efter mina 2h+ långpass, men det är klart... mina resultat matchar ju knappas de du presterar ;) Hoppas fortsättningen på lägert blir lika givande!

 
Ingen bild

Jeanette

31 mars 2008 10:33

Så underbart gott det ser ut med färska jordgubbar o blåbär!!!

 
janne.j

janne.j

31 mars 2008 17:34

Har alltid tyckt att det aldrig varit några som helst problem att träna som proffsen när man åkt på utomlands läger och inte behöver just göra nått annat än att just träna äta sova..Problemet är ju att vi vanliga måste jobba för brödfödan och får nöja sig med en elller ett par veckors läger per år.

http://jannejsplace.blogspot.com

 
Madeleine

Madeleine

31 mars 2008 22:19

Självklart föstår man att det är ett idogt arbete bakom dina resultat och det är intressant läsning om vägen att nå målet. Att lyckas kräver mycket energi,psyke och vinnarskalle. Men för att helheten ska bli bra är det många som har bidragit till framgångarna. Det är roligt att läsa om dessa reflektioner.

http://www.madeleinejohansson.bloggagratis.se

 
Ingen bild

sprintern

31 mars 2008 23:45

Kan du inte sluta med dina tråkiga jämförelser mellan ditt triathlontröskande och den stora sporten fotboll. Låt vara att allsvenskan kanske inte är på topp men det blir bara löjligt att kalla den för oseriös.

Snälla skriv om saker du begriper istället. Du borde väl fatta hur mycket man skulle kunna ironisera om din kära sysselsättning också.

 
Ingen bild

Hank

1 april 2008 11:53

Nää, bara ge fotbollsspelandet vad det tål. Vem vill se en massa vuxna människor "spela" teater varje gång man får en lite knuff. Rulla runt i svåra plågor och 1 minut senare göra 11 blankt på hundra meter.
Skulle vara kul att se fotbollspelare spela handboll. Då skulle man behöva förlägga matcherna på ett sjukhus med madrasserat golv och minst en läkare/sjuksköterska per spelare.
Bara så ni vet! :-)

 
Gary Larsson

Gary Larsson

1 april 2008 21:38

Vad har de guantanamoiska isbadstortyren för betydelse för återhämtningen? Sedan undrar jag lite om "svaren" från ditt blogginlägg snart så möjligen kommer snart?

http://www.garylarsson.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jonas Colting - 22 oktober 2010 09:53

Från och med i eftermiddag så bloggar jag på http://nyheter24.se/blogg/coltings-den-nakna-sanningen/ ...

Av Jonas Colting - 17 september 2008 15:39

Internet á la traudlaus finns absolut inte i den lilla enklaven av on som jag ar pa. Jag skriver pa en stor och konstig stationar dator som snarare ser ut som ett videospel eller sa... Darfor blir det tunt pa Coltingblogg denna veckan. Semester pa al...

Av Jonas Colting - 15 september 2008 21:10

Jag har skrivit en artikel om Ö till Ö som finns att läsa på Slowtwitch; http://www.slowtwitch.com/Features/Island_To_Island_-_The_toughest_one-day-race_in_Sweden__524.html Engelsk läsövning! ...

Av Jonas Colting - 15 september 2008 15:33

I fredags flög jag till New Jersey för att träffa Dr Phil och initiera ett coach/client-samarbete med honom.. Jag pratar alltså om "the other Dr Phil"; dr Phil Skiba som är en mycket välrenommerad idrottsläkare och triathloncoach. Efter 18 års egenco...

Av Jonas Colting - 11 september 2008 22:51

  Google Translator gör verkligen ett bra jobb! Vem har varit svenskspråkskonsult egentligen; Dr Alban?     Notes from the redaktionsmötet on planning for Saturday's sports broadcasts;    - Annika Sörenstam played his last Danish competition last...

Skapa flashcards