Alla vägar bär till Frankfurt. Eller alla flyg. Nu är jag här igen. I knackwurstens och porrmustaschens förlovade land bitte sehr..

Jag blir bara mer och mer omständig i mitt packande inför dessa läger och sportrelaterade resor. Fan vet vad man kan tänkas behöva. Så det gäller att packa urskillningslöst. Hänsynslöst. Hämningslöst. Örontops, stavmixrar, sju par löparskor, simglasögon i olika färger, jeanssjalmultiplaskjortorcivilaskorradbandsomallti
dkanretanågon. It´s just a fashion statement.

Så det blir sena kvällar dagen innan resa och det får inte hindra en morgonlöpning för bajsandets, hållningens, förnuftets och den allmänna hygienens skull. Klockan 04.00 40 minuter i piskande snöstorm med en alltmer tilltagen skepsis till hela den här växthuseffektsgrejen.

Växthus my ass! Vi är tammefan på väg mot en ny istid och då kan Birger Schlaug ha sitt kompostsorterande samtidigt som 10000 kineser köper en ny SUV idag.

Inte för att jag klagar egentligen, jag gillar att springa i snö! De senaste tre dagarna har varit dagliga löpningar på +2 timmar i terrängen och jag börjar att känna mig löpstark som en husky med könsdrift.

I mina anstränganden att uppmuntra i-landskonsumtion och med en känsla av att klappa mig själv på axeln efter den senaste tidens duktigifiering så spontanshoppade jag solglasögon på flygplatsen och blingblingade mig.

Bodybutter har jag ju redan.

Disclaimer till förra inlägget;

Jag älskar ju att föreläsa och jag kan till och med förlika mig med tanken på att köra bil dit jag ska för jag tycker om att tillbringa tid i splendid isolation med mina tankar, min musik och min bubbla.

Men om jag så hade fått föreläsa för ett helt harem av promiskuöst frigjorda blondiner med stora bröst flankerade av 23 yppiga lippizanerhingstar samt arton inoljade nubier, så hade jag ändå betackat mig för det tveksamma nöjet att ha samtliga vädergudar konspiratoriskt besvärjande min resa med varenda liten förbannad snöflinga på det norra halvklotet centrerad. På. Min. Bil. Och. Min.Väg Jävligt. Farligt. Hata. Vägar. Utan. Vägräcke. Och. Polska. Långtradare.

Det är visserligen med ganska snabba ryck men ändå! Jag och Ted har bestämt oss för att köra förra vårens succé på cykel; Scandic Bike Tour. Fem dagar med punkt-till-punkt cykling där vi har support med väskor och bor på Scandic Hotel varje natt.

Rutten blir densamma som ifjol för det underlättar för oss och den är så smidig och lagom lång. Och det är väldigt vacker och varierad natur hela vägen!

Datumen blir 30 april - 4 maj.

Inbjudan finns på www.colting.se. Liksom inbjudan till Colting Camp 5-8 juni.

bra mat det är brors! You are what you eat, and I'm a man! A hungry man!

Ikväll så fick jag nyheter som gjorde mig väldigt ledsen.

Så istället för att fortsätta debattera om träning och diskutera hårklyverier om tröskelpuls och laktat så vill jag erbjuda en stunds eftertanke och perspektiv.

Perspektiv är ändå något som jag funderat mycket över den senaste tiden och jag har reflekterat över min egen och andras jakt och strävan. Framåt. Uppåt. Bättre.

Inte stanna upp. Stanna av. Stagnera. Bli stillastående.

Fortare. Mer. Oftare.

Och på gott och ont så har vi bråttom bråttom bråttom. Bråttom igenom livet. Igenom dagarna.

För att vi tänker att livet händer imorgon. Det är då vi ska vara lyckliga. Och njuta. Men idag är det mycket att tänka på och mycket att stå i. Grejer att fixa. Pengar att tjäna.

Och vi blir alla så fast i de snabba kickarnas grepp, i en tillvaro som vi tar för given, att vi glömmer att vara tacksamma och lyckliga över allt som finns i våra liv som är bra och allt som vi är kapabla till att göra. Och allt det goda som finns.

Först tänkte jag perspektiv ur Anders Olssons synvinkel och med den slogan som präglar de "reklamskyltar" som sitter uppe för handikappidrottens syfte. Det står något i stil med "Mental träning? Pröva att aldrig mer kunna gå...", och det är krasst tankeväckande. Det är en spik-i-foten filosofi med perspektiv långt allvarligare än vad Tage Danielsson någonting hade kunnat föreställa sig...

Men nu tänker jag snarare på livet och på våra dagar och att det kan tyckas vara vardagsmat att kunna vakna på morgonen och använda sin friska kropp till att springa 25 kilometer i skogen innan frukost.

Och att det är lätt att ta saker för givet och istället vara missnöjd med snittpulsen eller att farten var för låg iförhållande till insatsen eller att de nya kläderna inte satt perfekt..

Men vi glömmer att livet redan är perfekt. Och att vi finns mitt i det. Som en gäst. En liten stund.

Det finns en dikt som jag tycker mycket om; den heter "To an athlete dying young" och skrevs av A E Housman. De två första verserna lyder;

The time you won your town the race

We chaired you through the market-place;

Man and boy stood cheering by,

And home we brought you shoulder-high.

To-day, the road all runners come,         

Shoulder-high we bring you home,

And set you at your threshold down,

Townsman of a stiller town.

Jag simmade faktiskt ett riktigt bra lopp över 400 fritt idag på masters-SM.

Jag och Tomas gick head-to-head i näst sista heatet och han matchade mig till 4.26 efter en öppning på 2.10

Han fick en liten lucka mellan 250 och 350 meter men jag närmade mig på slutet men kom inte ikapp och han klockades för 4.25 nånting...

Baserat på hur vi simmade igår på 800 meter (där han slog mig med 13 sek..) så känns det som om jag överpresterade en aning samtidigt som Tomas var sliten. Dock ännu ett guld och svenskt och nordiskt rekord i 40-44 klassen för honom. Jag kom tvåa i min klass på 400 och jag vann gårdagens 800...

Och jag har också ytterliggare en fjäder att fästa i hatten! Jag har precis kört hem från Linköping all fired up on coffeine and sugar med avsikt att cykla ett habilt distanspass i morgon istället för att stanna och simma 100 fritt. Och jag grunnade på tider som flytt och piskade fram mina gamla träningsannaler ur förrådet nu miss i nassen.

Och precis som jag misstänkte sådet var det här det snabbaste 400 metersloppet som jag gjort sedan 1997! Och både 400 och 800 simmade jag fortare under årets masters-SM än vad jag gjorde under mitt första masters-SM 1998. 9.20 mot 9.26 på 800 fritt och 4.26 mot 4.29 på 400 fritt.
Alltså är jag i grund och botten en bättre simmare vid snart 35 års ålder än vad jag var vid 25! Ändå hade jag betydligt mer av naturlig fart då. 25.82 på 50 fritt för tio år sedan var knappt under 27 sekunder i morse även om jag klockades för 26.24 på en flygande sträcka i lagkappen....

Anledningen till att jag simmar bättre 10 år senare är givetvis att jag tränar smartare och bättre idag än vad jag gjorde förr....

Om jag nu bara håller mig borta från Stadsparksbadet i fortsättningen så kommer det nog att kunna gå riktigt bra!

Nedan har vi Fredrik Lindström-projektet ifrån tiden då det begav sig.....

"När du skriver dessa långa inlägg så gör du det i word eller liknande va?

Internet kan ju ibland överaska och radera allt man skrivit vid uppladnings tillfället.

Skriv i word copy/cut and paste.

Hade inget med detta inlägg att göra, jag tänkte bara på din mentala hälsa och stresshormon." -Henrik H

Ja precis!

Jag skrev ett verserat och positivt inlägg i går som tyvärr försvann när on-line blev off-line och mitt humör gick flat-line.

Igår så spekulerade jag i alla fall i hur mycket jag skulle få stryk av mitt Fredrik Lindström-projekt; a k a Tomas Eriksson, under gårdagskvällens 800 fritt på masters-SM.

Den idrottsligt pånyttfödda Tomas har gjort fantastiska framsteg på alla plan under det senaste året. En viktnedgång från 100 till 81 kilo, avslutat snusmissbruk och ingen alkohol överhuvudtaget sedan i somras. Och han har verkligen spöat skiten ur mig de senaste veckorna där han bara har simmat bättre och jag sämre. Vilket jag ska förklara orsaken till om en stund.

Hursomhelst så gjorde Tomas 9.07 och slog både svenskt och nordiskt rekord med fem sekunder och själv simmade jag OK med 9.20 vilket var mitt mål; 1.10-snitt

400 fritt i em kanske kan gå lite snabbare än fjolårets 4.30…

Den lilla knorren på tävlingarna i Linköping är att det var här som Tomas satte sitt personbästa på 1500 fritt som fortfarande är distriktsrekord; 15.33.74 Och det var back in the 1987…

Så nu siktar vi i all anspråkslöshet på att kanske kanske få ned Tomas på 8.46 på 800 fritt eller 16.52 på 1500 fritt vilket är SM-kval. SM har ju numera rätt tunt med simmare födda på skuggsidan av 1985 och antalet 70-talister är lätträknade. Att då vara född 1968 skulle vara fullständigt unikt!

Själv så har alltså min relativt sett omfattande simning sedan december egentligen bara gjort mig tröttare och segare och det har allt att göra med den extremt ohälsosamma simmiljön i Stadsparksbadet i Borås. Paradoxalt nog publicerade DN en helsidesartikel om just den här problematiken för bara en vecka sedan. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=672&a=747499

Och Stadsparksbadet i Borås är under all kritik! En lekplats som är helt underdimensionerad och olämplig för simträning med hög ljudvolym, sjuk värme och luftfuktighet och med mer äckliga jävla kemikalier än vad man kan gissa. Jag har varit helt sänkt under de senaste månaderna tack vare för mycket simmande där och antagligen har +20 års simtränande i detta, och liknande bad, satt sina spår.

Hädanefter ska jag bara simma i riktiga simanläggningar eller där man renar vatten med salt eller en blandning av väteperoxid och klordioxid som inte alls fäller klorgas.

Faktum är att jag i stånd att författa en mycket frän och argumenterande insändare och debattartikel ti  Borås Tidning, där jag ämnar hävda att syftet med en ny anläggning för simträning inte nu bara grundas på alla de skäl som tidigare angetts (folkhälsa, främja simsport, rehab etc) utan också i utgångspunkt att dagens miljö för simträning i Parkbadet är gravt hälsovådlig! Och jag kan gott tänka mig att aldrig mer sätta min fot i det kuk-badet efter den här vintern!

Och ni som undrar...Ja, jag är kvällsmänniska. Och jag sover mer än gärna på morgonen. Jag svarar inte i telefon förrän i regel efter klockan 10.

Såvida inte det är en dag där någon betalar mig typ 10000 kr för att föreläsa någon timme. Som imorgon. Det är den enda innebörden av "morgonstund har guld i mun" som jag kan motiveras av..