Alla inlägg den 12 juli 2008

Av Jonas Colting - 12 juli 2008 22:20

Min avslutande träning inför nästa helgs Ironman USA är inte precis textbook… Men eftersom VM är mitt stora mål för säsongen så tränar jag betydligt mer närmare tävlingen än vad som är brukligt.

Idag blev det först 24 mil cykel med honung och mandel i sinne och själ. Tankar och intryck blev en kuliss till dagen medan min i-Pod shuffle skickade ut den ena karamellen efter den andra…


-Jag tänkte på min tävling i Örserum och Svenska Cupen i lördags och hur bra jag egentligen körde i kontrast till hur embarmligt det kändes. Jag hade samma tid som förra året när jag vann SM och nu taggade jag dessutom ned ordentligt på löpningen eftersom jag ledde med två kilometer! Och då hade jag en dränerande fredag med fem timmars träning i sol samt fyra timmar på benen under Springsteens konsert varpå jag sov fem timmar, gick upp och sprang en halvtimme innan avfärd till Örserum och voilá; överlägsen seger.

Apropå att det kändes embarmligt; det är nog bara så att det gör överjävligt ont att tävla triathlon. Att jag aldrig lär mig det.....Varje gång blir jag förvånad över detta. Varje gång..


-Att Örserum tillsammans med Horla Triathlon producerar Sveriges bästa tävlingar och att det är de enda två tävlingarna som jag känner en genuin uppskattning över att jag kommer och deltar. Sedan är arrangemanget i Örserum klockrent och minutiöst och kryddat med eftertanke gentemot deltagarna. Att de sedan har 5000 kr till vinnaren som redan efter några dagar sitter på kontot gör inte saken sämre.


-Jag har ett smartass som skriver kommentarer på min blogg och som har för sig att han kläckt orsaken till att jag inte var med på Gbgs Triathlon. Jag ska publicera hans kommentar och bemöta hans infantila påståenden när jag har tid; antagligen medan jag flyger till USA…


-Dolly Parton är en av samtidens mest missförstådda och underskattade artister, i alla fall i Sverige där omvänd feministsexism reducerat hennes artistarv till att bara handla om hennes kurviga figur. Jag plöjer hennes Best Of varje dag och visserligen finns där en del en olidlig bonnacountry men lika många spår av ojämförlig Dollydistinkt produktion. De inledande raderna i den något uttjatade ”Working 9 to 5” har gett mig mer än en gångs motivation to get my butt out the door….. ”..tumble out of bed and stumble to the kitchen, pour myself a cup of ambition n´ yawning stretching trying to come alive…” Dolly har prickat min morgonritual…


-Varför kan inte föreningsmänniskor som jobbar med resultatlistor använda förkortningar med lite distinktioner. Jag simmade aldrig lång-SM i Vansbro igår av den enkla anledningen att jag inte tyckte det var värt den långa resan. I resultatlistan står jag som DNF. Så hela dagen har jag fått sms om vad som hände mig…För DNF betyder ju som bekant Did Not Finish. Och hur bryter man en simtävling? Genom att drunkna eller? Hade klåparen ansvarig för resultatlistan haft styr på versalerna skulle han naturligtvis skrivit DNS-Did Not Start, vilket ju i sammanhanget är en milsvid skillnad.


-Mitt enda stopp idag gjorde jag på Shell i Ulricehamn. Medan jag står med ett sammalsurium av flaskor, glasögon och en halvt urdrucken Pucko så ser jag hur semesterfamiljen ifrån helvetet gör ett pitstop och laddar upp med varmkorv och annat.

Faktum är att synen av den något svullna familjefadern etsade sig fast på min trumhinna när han inte bara med en utan med två varmkorvar återvände till bilen. Den ena i handen och den andra halvt instoppad i munnen. Det såg helt perverst ut. En lång sladdrig varmkorv instoppad i bröd som guppade framför den arketypiska Homer Simpson-pappans ansikte medan andningen stötvis kom från näsan och ansträngningen att balansera den andra varmkorven samtidigt som han gestikulerande instruerade sina ättelägg i baksätet hur de med stil och finess skulle förtära sina likaledes sladdriga korvar.

Den bistra och tjocka modern uppenbarade sig också runt bilen med diverse godisskräp som skulle avyttras. Ingen i familjen sade ett ord på hela tiden. Vilket i och för sig kan förklaras av korvarna i munnen som försvårade kommunikationen. Hur kan man äta på det sättet? Och hur kan man låta sina barn äta det? Och varför åker man överhuvudtaget någonstans när det verkar så hemskt tråkigt?

Jag åkte ifrån macken och tänkte på om det är så man ser ut när man har gett upp i livet. Familjehelvetet är överväldigande och allt är så hopplöst utan återvändo med fet fru och krav krav krav så varför inte äta en korv. Två korvar.


-Jag funderade på om det är att betrakta som overkill om jag går in och simmar på Alideberg under kvällen, efter middagen….


Klockan 22 har jag simmat mina 3000 meter. Inte overkill. Bara sportlördag.


Skapa flashcards