stephan

4 augusti 2008 14:05

Helt rätt. Själv hamnade jag att byta däck två gånger och dessutom köra ensam då ingen annan kom till start.
Du Jonas, som verkar veta allt om Ironman. Vet du om någon annan kört en solo-ironman på tävling elelr på träning?

spänstiga pantern

4 augusti 2008 23:37

då måste du ha läst om bajsmannen, du vet han på göteborgsvarvet. han var inte skadad bara dålig i magen.

Jocke

5 augusti 2008 23:38

Så utomordentligt Luther-redigt det var här då...
Trodde att det var sådant du försökte motarbeta.
"enda godtagbara ursäkten...är om man är skadad"
Klapp på min j-la axel,f***ing Bror Duktig
Skärpning !

Stefan Manning

7 augusti 2008 22:08

Instämmer helt, men bara ett litet tillägg. Inte bara om man är skadad utan att man också mår dåligt. Att bryta bara för att man inser att man skulle få en dålig tid/placering är inte OK. Det är beigt.

Dave

8 augusti 2008 22:04

Vet inte det jag, min hjärtläkare sa att om man inte presterar till 100% eller på den nivå man räknar med skall man bryta, annars så är chansen stor att man kör med en infektion i kroppen, dvs man dör på kuppen i en hjärtmuskelinflammation...

Martin Ö

22 augusti 2008 15:50

Håller inte med alls om det där.

Dels tror jag att om man går in med inställningen att man absolut inte får bryta så är det svårare att satsa fullt ut.

Dessutom tror jag att det är mycket mer detruktivt att ta sig i mål "på halvfart" (vilket tenderar bli alternativet när motivationen försvunnit) än att inte göra det alls. Jag tror det kan vara lätt att man glider in i den farten nästa gång man är i en liknande tävlingssituation om det har varit utvägen innan.

Sen är det ju klart att man inte ska bryta i onödan ändå :).