I natt avgörs en av OS höjdpunkter för min del och det är damernas triathlon med bland andra Lisa Nordén på startlinjen.

Jag har fått en del frågor av människor som när de är riktigt oinitierade undrar när triathlon ska bli en olympisk gren och de som har något bättre koll undrar varför jag inte är med…

Triathlon gjorde sin OS-debut redan år 2000 och kan numera anses vara fast cementerad i den olympiska rörelsen.

Det som dock är lite tråkigt är att det bara är en distans som är representerad; den ”olympiska” distansen som den egentligen kallas men som jag helst kallar för kortdistans; inte minst för att den tävlats på under i alla fall 15 år innan den gjorde debut på OS och att man således inte behöver slicka Samaranch röv (som då var IOC-president) till den milda grad att man döper en hel distans till hans ära.

Den olympiska distansen är 1500-40-10 och genomförs med drafting/rullåkning på cykeln. Alltså á la linjelopp på cykel. Men sporten triathlon innefattar ju ett antal andra distanser också; exempelvis långdistansen som på VM är 4000-120-30 men som genomförs utan rulleåkning på cykeln och är att likna vid ett individuellt tempolopp.

Till och med en i sammanhanget obskyr och bespottad idrott som gång som ingen utom deltagarna själva vill ta i med tång ens har ju i alla fall två olika distanser och sträckor representerade. Nu har det blivit så att triathlonloppet har blivit ”the triathlon”; precis som om det bara är det här sporten går ut på när sanningen är att den olympiska distansen med drafting är en ohyggligt liten del av den totala triathlonvärlden om man ser ur ett triathlonglobalt perspektiv.

Men, det är givetvis bättre att vara representerade med en distans än ingen alls….

Så på frågan om varför jag inte är med så är det att jämföra med att fråga en marathonlöpare (om nu marathon inte funnits representerat vilket var fallet för damerna till för inte så länge sedan..) inte springer 5000 meter bana. Det är ju alltså två helt olika former av samma idrott med olika dynamik, olika krav och med olika utrustning till och med.

Skillnaden mellan den olympiska triathlonen och långdistans vilket jag är bäst på är alltså lika stor eller större än skillnaden mellan linje- och tempolopp på cykel. Och till skillnad från cykel finns det ingen i triathlonvärlden som tillhör världseliten i båda disciplinerna….

Och visst, jag håller bra klass och kan vinna SM (och gjorde förra året, dock utan drafting då) men det beror inte på att jag är särskilt bra utan på att konkurrensen är dålig i Sverige.

Vill man hålla hög OS-klass på kortdistans bör man vara god för 1500 fritt på runt 16.30 och 10 km löpning runt 30 minuter och det ställer väldigt specifika krav.

För egen del så är jag bättre lämpad att simma längre och långsammare, cykla långt tempo och sedan kunna springa 30 km på runt 1.47 vilket är i regel vad som krävs för en VM-medalj.

Dessutom är det givetvis inte så att varje land har en eller flera platser till sitt förfogande på OS-triathlonen. Att kvala in innebär ett fyra års oändligt kuskande runt bland kontinenterna bland Världscup-tävling och pointsrace som ligger snäppet under och då samlar man i första hand in poäng till sin nation för att först få landet kvalificerat och sedan är det upp till det nationella förbundet att välja vem av de inkvalade atleterna som är bäst lämpad att åka. De störst triathlonländerna har som mest tre inkvalade triathleter medan väldigt många länder inte har någon; däribland Sverige på herrsidan...

Lisa Nordén då? Jag är för det första grymt imponerad av hennes satsning och hon har utvecklat en rätt medioker simning och en halvdålig löpning till den nivån att hon både vunnit EM-medaljer och pallplatser på Världscup.

Hon har uppvisat alla de attribut som krävs för att bli en mästare och jag tror att hon har en mycket ljus framtid som triathlet. Dock tror jag att hennes rätta potential ändå ligger över de längre distanserna så cyklingen naturligt är hennes styrka och simningen hennes svaghet och med de kvaliteterna så är man helt enkelt bättre rustad för långdistans…

Tyvärr tror jag att just simningen kan bli stötestenen här på OS där det dessutom är simning utan våtdräkt vilket ger de något sämre simmarna ytterliggare problem. Är hon dock med hyggligt och hamnar i en stark och dragvillig grupp på cykeln samtidigt som ledarklungan är obeslutsam i sin körning så kan allt hända på löpningen. Alla kör all in på ett OS och favoriter tenderar ofta i sådana här sammanhang att duka under för pressen.

Mina favoriter i damtävlingen:

-Vanessa Fernandes, Portugal

Skyhög favorit som simmar med täten men som framför allt springer sjukt bra och dessutom tål värmen bra.

-Laura Bennett, USA

Samma kvaliteter som Fernandes men snäppet sämre. Dock vann Bennet den penningstinna Hy-Vee WC förra året i tryckande värme och är bra under press.

-Emma Snowsill, Australien

Briljant tekniker och kan dessutom plåga sig som ingen annan. Starkt psyke. Helt komplett som triathlet.

-Nicola Spirig, Schweiz

Formstark. Vann den senaste WC´n

-Andrea Hewitt, Nya Zealand

Nämns inte så mycket i försnacket men hon simmar och springer väldigt bra och är dessutom liten vilket kommer att hjälpa om det är varmt.

Dark horse: Lisa Nordén, Sverige

Om allt stämmer!

Mina favoriter i herrtävlingen

-Simon Whitfield, Kanada

Vann OS-guld 2000 och håller alltid en hög nivå. Har fokuserat mycket hårt på den här tävlingen och ägnade ett helt år åt att förbättra sin simning.

-Tim Don, Storbritannien

Otrolig tävlingsmänniska med ett stort hår. Han kan springa med de bästa.

-Rasmus Henning, Danmark

Rasmus som har en svensk mamma och pratar svenska är helt komplett och de stora tävlingarnas man. Två år i rad har han vunnit 200000 USD på Hy-Vee World Cup i USA i tryckande värme!!

-Bevan Docherty, Nya Zealand

Tvåa på förra OS och gör sällan ett dåligt lopp.

-Brad Kahlefeldt, Australien

Sjukt stark under förra året men mera anonym hittills i år vilket är ett gott tecken inför OS.

Dark horse: Reto Hug, Schweiz

Rutinerad och bra formkurva i antågande. Har en känsla om honom…