Ikväll så fick jag nyheter som gjorde mig väldigt ledsen.

Så istället för att fortsätta debattera om träning och diskutera hårklyverier om tröskelpuls och laktat så vill jag erbjuda en stunds eftertanke och perspektiv.

Perspektiv är ändå något som jag funderat mycket över den senaste tiden och jag har reflekterat över min egen och andras jakt och strävan. Framåt. Uppåt. Bättre.

Inte stanna upp. Stanna av. Stagnera. Bli stillastående.

Fortare. Mer. Oftare.

Och på gott och ont så har vi bråttom bråttom bråttom. Bråttom igenom livet. Igenom dagarna.

För att vi tänker att livet händer imorgon. Det är då vi ska vara lyckliga. Och njuta. Men idag är det mycket att tänka på och mycket att stå i. Grejer att fixa. Pengar att tjäna.

Och vi blir alla så fast i de snabba kickarnas grepp, i en tillvaro som vi tar för given, att vi glömmer att vara tacksamma och lyckliga över allt som finns i våra liv som är bra och allt som vi är kapabla till att göra. Och allt det goda som finns.

Först tänkte jag perspektiv ur Anders Olssons synvinkel och med den slogan som präglar de "reklamskyltar" som sitter uppe för handikappidrottens syfte. Det står något i stil med "Mental träning? Pröva att aldrig mer kunna gå...", och det är krasst tankeväckande. Det är en spik-i-foten filosofi med perspektiv långt allvarligare än vad Tage Danielsson någonting hade kunnat föreställa sig...

Men nu tänker jag snarare på livet och på våra dagar och att det kan tyckas vara vardagsmat att kunna vakna på morgonen och använda sin friska kropp till att springa 25 kilometer i skogen innan frukost.

Och att det är lätt att ta saker för givet och istället vara missnöjd med snittpulsen eller att farten var för låg iförhållande till insatsen eller att de nya kläderna inte satt perfekt..

Men vi glömmer att livet redan är perfekt. Och att vi finns mitt i det. Som en gäst. En liten stund.

Det finns en dikt som jag tycker mycket om; den heter "To an athlete dying young" och skrevs av A E Housman. De två första verserna lyder;

The time you won your town the race

We chaired you through the market-place;

Man and boy stood cheering by,

And home we brought you shoulder-high.

To-day, the road all runners come,         

Shoulder-high we bring you home,

And set you at your threshold down,

Townsman of a stiller town.