Alla vägar bär till Frankfurt. Eller alla flyg. Nu är jag här igen. I knackwurstens och porrmustaschens förlovade land bitte sehr..

Jag blir bara mer och mer omständig i mitt packande inför dessa läger och sportrelaterade resor. Fan vet vad man kan tänkas behöva. Så det gäller att packa urskillningslöst. Hänsynslöst. Hämningslöst. Örontops, stavmixrar, sju par löparskor, simglasögon i olika färger, jeanssjalmultiplaskjortorcivilaskorradbandsomallti
dkanretanågon. It´s just a fashion statement.

Så det blir sena kvällar dagen innan resa och det får inte hindra en morgonlöpning för bajsandets, hållningens, förnuftets och den allmänna hygienens skull. Klockan 04.00 40 minuter i piskande snöstorm med en alltmer tilltagen skepsis till hela den här växthuseffektsgrejen.

Växthus my ass! Vi är tammefan på väg mot en ny istid och då kan Birger Schlaug ha sitt kompostsorterande samtidigt som 10000 kineser köper en ny SUV idag.

Inte för att jag klagar egentligen, jag gillar att springa i snö! De senaste tre dagarna har varit dagliga löpningar på +2 timmar i terrängen och jag börjar att känna mig löpstark som en husky med könsdrift.

I mina anstränganden att uppmuntra i-landskonsumtion och med en känsla av att klappa mig själv på axeln efter den senaste tidens duktigifiering så spontanshoppade jag solglasögon på flygplatsen och blingblingade mig.

Bodybutter har jag ju redan.