Så då sitter man här och njuter av den skönaste stunden på dagen; save trängande toalettbesök, morgonstund med espresso och BT samt erotiska förnöjelser, nämligen timmen efter löpning då färsk svett och några tusen liter syre har lagts till banken av alla bitterljuva upplevelser där kromosomer och hormoner har flödat fritt med kroppens goda minne. En stund där några glas Ramlösa Päron & Citronmeliss med is i är allt som krävs för att livet ska vara helt fulländat. Detta är dock alltid ett passerande stadie då insikten om nästa och snart stundande träningspass pockar på uppmärksamhet. I detta fall simning.

Igår var en besynnerlig dag. Jag_kom_liksom_aldrig_igång....Jag tror att det började helt fel på morgonen när jag försatte mig i ett tillstånd av inaktivitet genom att konsekvent skjuta upp urpackning av bil samt allmän post-race aktivitet. Jag swiffrade exempelvis inte heller det minsta.

Träningsmässigt hade jag redan förlikat mig med tanken på en long overdue vilodag så inte ens det fanns som skäl att slita mig ifrån mystofflor och morgonrufs. Ett tag övervägde jag om ändå inte 2 timmars terränglöp; någon form av normträning för mig, ändå inte var på sin plats men jag sansade mig.

Så jag gick här hemma och mailade och ringde folk nästintill på måfå och gjorde enbart sporadiskt något nyttigt som att exempelvis sätta på diskmaskinen.

Och sedan gick det helt åt helvete när jag spontanbesökte bokhandeln i sta´n dit jag sökt mig, säkert som en följd av freudianska och dunkla undermedvetna drifter och behov, och genast insåg att Stieg Larssons tredje bok i Millenium-trilogin utkommit! Så den inhandlades raskt liksom det enorma fyndet "Sextusen kalla" av James Ellroy som häpnadsväckande nästintill skänktes bort i inbunden form för 25 kronor. Den boken är för övrigt uppföljaren till den enormt intressanta "American Tabloid" som är ett guldkorn av historiska associationer och personer från det amerikanska 50- och 60-talet. Jag läste den nu inhandlade boken på engelska under VM-veckan i Säter 2004 så det kanske är dags att läsa den igen och komma i mästerskapsstämning:)

Hursomhelst så blev det ju inget mer gjort den dagen och kvällen då jag har en egenskap att maniskt sträckläsa böcker från pärm till pärm. Stieg Larsson konsumerades sålunda från 17-snåret till strax efter midnatt då jag vimmelkantigt ramlade in hos Annika som själv var vimmelkantig efter att ha jobbat med sin C-uppsats i ett liknande maniskt tillstånd.

Så nu idag har jag frenetiskt och med en luthersk baksmälla av skam över min lättja och ineffektivitet, tagit ett ordentligt punggrepp på tillvaron kring being Jonas Colting. Med allt vad det innebär. Typ swiffrande och att raka benen. Exemepelvis. Och 2 timmars terränglöp. Som jag strax ska inmundiga.

Men det är så mycket som jag vill ha sagt och skrivet idag. Jag har samlat blogginlägg på hög i mitt inre och jag vill uttala mig förklemande om en rad saker. Inte minst svensk travsport och det fullständigt absurda inslaget i något av sportprogrammen för någon vecka sedan angående "krisen i svensk travsport" och det fåniga Elitloppet, ett evenemang som roligt kallades "världens största firmafest för losers" eller ngt sådant av Anders Timell i lördagens Expressen. Dessvärre pockar det dagliga sportandet och pulsmätandet på min uppmärksamhet så det får bli en bordläggning av den sågningen tills vidare.