Eftersom jag är helt nyttifierad och duktig idag och dessutom känner mig särdeles snäll och foglig och inte ämnar skriva något fradgaframkallande förrän tidigast imorgon igen så tänker jag utnyttja denna unika stund av känslomässig balans till att bidra med mina bästa surftips på nätet.

Alltså, vad jag läser på nätet, bortsett från nyheter, Youtube och inoljade dvärgar.

www.slowtwitch.com

Ingen högoddsare direkt. Världens största triathlonforum och nu också med superba intervjuer och mycket tech-talk. Det är för övrigt uppe på Slowtwitch HQ som jag och Björn Andersson har förlagt väldigt mycket träning under de senaste åren

www.marksdailyapple.com

Mark Sisson är f d proffstriathlet och en av världens främsta antidopingexperter. Han skriver på den här sajten dagliga och insiktsfulla hälsotips som ofta är off the beaten path och som är väldigt intressanta om man håller på med hård konditionsidrott eller är intresserad av de nyaste rönen kring näringslära, träning, åldrande mm

http://thelongroad.wordpress.com/

Min kompis Jojjes väg mot Hawaii och vedermödorna på vägen blandat med dagliga anekdoter och reflektioner. Snyggt, engangerande, roligt och grafiskt vilsamt för ögat.

www.gordoworld.com

En annan kompis i triathlonvärlden. Gordo Byrn, f d superyuppie och megarik och numera supercoach och proffstriathlet. Och megarik. En av de mest "put together" individerna som jag vet. Hans blogg är kanske inte lättläst men är sprängfylld av personlig utveckling, finanstips, träning och specifik triathlonrelaterad information.

Hans sida i övrigt har en mängd artiklar som han har skrivit om allt från träning, mat, tävling och utveckling, Han är en kille som gått från att vara en överviktig +11 timmar IM-agegrouper till en 8.29 IM- pallplatsvinnare på IM Canada och Ultraman Världsmästare.

Gordo är som Anthony Robbins i Speedos.

Och hade jag inte behövt att byta om nu för att ge mig ut på ett löppass följt av simning i Sandared så hade jag länkat till de bästa sidorna med nakna inoljade dvärgar men jag får återkomma om det.

Är du uppe ännu din Lutherdjävul? Vakna nu då! Nu är det bara att köra racet hela dagen. Hockey! Hockey Hockey!

Med det nya färska årets goda föresatser om arbetsmoral och Luthersk späkning i gott minne så hade jag föresvävat mig en intensiv dag med tidig purr i bivack samt frukost i ottan för att sedan med manisk precision penetrera den ena delikata upgiften efter den andra.

Och med flitens lykta lysandes på Torstensonsgatan skulle Colting Management Industries lyft mot nya höjder av spirituellt, intellektuellt, och inte minst, finansiellt välstånd.

Så blev nu inte fallet. Det var så skönt att sova. Och viktigt. För igår simmade jag två gånger samt sprang och badade isvak och sedan åt jag linser och lax innan jag avslutade med en intressant dokumentär om det tyska slagskeppet Tirpitz. Allt detta gjorde mig mycket trött. 

Så nu blev det istället frukost vid 10, kaffe vid 10.30 och sedan en lång tidningsläsning för att hänga med i current affairs. Och min frisyr tog tid att fixa dessutom. Allt medan den gamla Luther-djävulen piskade mina ömkliga axlar med den samlade kraften bakom sju miljoner arbetare som varit uppe sedan klockan fyra i morse för att hugga sten.

Så ungefär nu är jag redo att börja. Börja jobba. Vad det nu var meningen att jag skulle göra? 

Fast nu är det ju lunch snart...?

Årets första träning!

Det var, i mina ögon, alldeles för mycket fokus på att avsluta förra året med diverse aktiviteter. Fatta nu, 2007 var kört iallafall! Ett sista dödsryck hade inte gjort mycket åt alla pass som aldrig kördes, ben som inte rakades, tunga växlar som aldrig drogs och motvind som aldrig besegrades...

2008 däremot! Där har vi ett friskt och fräscht och i sanning helt oskrivet år som låg för våra trösklar i morse. Här får vi chansen att inte äta allt det som vi ångrade att vi åt under 2007 och stretcha magmun och iliopsoas både före och efter passen och tänka på växthuseffekt och barn i Zimbabwe och andra dygdiga tankar medan vi tar sikte på rekordlånga och många pass.

Om ni nu struntade i att träna de sista skälvande dagarna 2007 och istället åt en Big MacFetto burgare istället så borde nyårsdagen känts som en pånyttfödelse tagen på uppstuds. Själv praktiserade jag detta till fullo, speciellt i hänseende till min cykelträning ska sägas, där jag inte grenslat en sadel sedan de hemskt långa 28 milen på Hawaii den 24 november.

Förrän i dag. Tydligen hade några förväntat sig att jag skulle dyka upp vid Onyx klockan 11 idag efter att vagt antytt det i ett massmail. Uppenbarligen hade man inte noterat disclaimern längst ned i nämnt mail där jag lämnat hela cykelgrejen öppen i händelse av dåligt väder, något bra på TV eller andra force majeure event. Och eftersom Ronja Rövardotter gick på TV4 imorse så tajmade det min frukost så bra.

Och så var det kallt ute. Såg det ut som.

Jag har tillbringat julen i ett mer eller mindre konstant nässprays-rus. "1-2 sprut i vardera näsborre dagligen" my ass! Jonas säger; 2 sprut i vardera näsborre varannan timme om du vill kunna andas och du är tillvand efter år av simhallsbetingat missbruk... Det är som med alla andra rekommendationer från Socialstyrelsen,Livsmedelsverket, Apoteket, Trafikverket, Systemet och andra statsmonopoliserade verksamheter; man måste ta dem med en nypa salt och anpassa de till verkligheten och sitt egna liv. Ta bara det här med sju skivor mörkt bröd om dagen, intag av vitaminer och mediciner, 90-gräns på landsväg med mera. Det är ju mer att betrakta som förslag och tips...

Och i all den här bihålsförtäppta julefröjden så tog givetvis nässprayen slut vilket föranledde ett tumultariskt och koleriskt utbrott över att något så basalt som nässpray inte får säljas i vanliga affärer. Vadan detta!? När tänker EU befria oss från sosse-Sveriges bojor av överstatligt förtryck och förmyndigande?

Iallafall; efter denna attack av gult slem, stötvis andning från mun och ojulaktiga tankar så införskaffades ny nässpray via den svarta marknaden och jag kunde tillfälligt andas vidare.

I samma veva ringde Aftonbladet och grattade till hundraplatsen på någon lista och eftersom jag nu var förkyld fick de en lämplig vinkling på motivering "trots gott om skador och sjukdomar så vann Colting ultra-VM.."

Eeeeh, jag hade innan julhelgen inte haft en enda sjukdag. På hela året! Och inte en skadedag heller för den delen. Så det störde mig en aning när dito lista publicerades på juldagen. Men så tänkte jag på baby Jesus och det mildrade mitt sinnelag. Det och lutfisken som vi anrättat dagen till ära!

I liknande sammanhang fick jag julhelgens goda skratt då BT publicerade en intervju med Elfsborgs "Bella" Berglund och hans hårda julträning. Jodå, han tränar på som bara den och ska vara bäst tränad i laget när de drar igång sin träning den 14 januari. Så han springer sådär 7-8 kilometer varannan dag. Om det inte regnar. Samt lite styrka. Ojojoj, det är tur att man inte håller på med fotboll för då hade man ju blivit riktigt övertränad. Och den stora frågan är bara; om detta är att betrakta som mycket, vad gör då de andra i laget?

http://www.bt.se/sport/ingen-julvila-for-berglund(400948).gm

Jag träffade faktiskt dito bollspelare på juldagskvällens festaktiviteter och diskuterade i detalj det här. Och såhär är det ju; jag klankar gärna på Elfsborg men jag gör det av ren lokalpatriotism! Jag skäms ju när det spelas gå-fotboll och bonkalag som Trelleborg och Kalmar sticker upp. Jag vill ju att Elfsborg ska vinna med 5-0 och vinna rubbet.

What else? Jo, jag har återigen en släng av musik-Alzheimers. Nu är det en ny låt som jag spelar på repeat till förbannelse; "Apologize" med Timbaland.

Jag måste medge att jag är lite patetisk i det sammanhanget och tro mig; jag mår dåligt av det! Hjälp mig snälla!

Här kommer ett inlägg för alla de som tycker att jag ska hålla mig till att skriva om mitt idrottande. Nu ska jag redogöra för mina triathlonrelaterade förehavanden under det senaste dygnet.

Igår började jag med ett möte kl 0900 inför en kommande föreläsning. Jag vaknade sent och drack en kopp grönt te med honung men ingenting mer. Jag hann dock stretcha magmunnen innan och tänka mig igenom ett varv på cykelbanan på VM i Almere. Efter mötet blev det en härlig frukost med massor av kromosomer och kalorier; råggröt med kanel samt en omelett med spenat, vitlök och annat spännande.

Efteråt kontemplerade jag under några timmar olika vinnarposer; armarna ovanför huvudet börjar kännas "trött". Klockan 14 träffade jag min naprapat David Privér som satte nålar och ström i mina semimembranosus som tyvärr beter sig. Vi pratade självklart om, javisst, triathlon. Bara.

Min bror hade vid det här laget köpt lunch till mig så jag körde i ilfart bilen till bokförlaget där jag inmundigade lamm balti från vår indiska vän medan vi pratade om olika sätt för mig att tjäna ännu mera pengar och betala ännu mindre skatt. Jag tänkte mig vadhävningar i trappan när jag åkte hissen upp och ned.

I hemmets lugna vrå så orerade jag i telefon med diverse potentater inom sporten innan jag åkte till Annika där vi tillsammans slutförde processen att skriva ihop mina julkort. De visar bilder av mig i olika stadier av triathlon. Jag avnjöt där också en stark kopp kaffe, från Hawaii, med syfte att påskynda fettförbränningen så att jag blir deffad nu när det bara är några hundra dagar till säsongen.

Nu var det snart dags för simning men jag hann också med att bli intervjuad av Borås Tidning, de ringer och vill prata hela tiden, samt via telefon ta emot nyheten att jag tilldelats årets Boråsmedalj.

Vid bassängkanten så mötte jag upp Tomas Eriksson och Pasi Salonen som båda lät sig underordna sig mitt med precision planerade pass som är minutiöst skräddarsytt för nya bragder och frontsimningar.

Vi simmade 300 insim, 3x100 (25 ben, 25 drill, 50 ss) och 6x50 prog 1-3 start 50. Sedan tryckte vi på med 20x25 medley start 30 innan vi gick loss på huvudserien som för mig och Tomas var 14+12+10x50 start 50 med tryck samt 50 dubbelrygg mellan varven. Jag simmade arm för att spara mina delikata ben och snittade 32-33 vilket ger mig förhoppning om att simformen är annalkande.

Efter bubbelpool, kallbad, duschande och krämande för att hålla huden ung, så ilade jag återigen till Annika där en delikat middag dukats fram, en middag bestående av oxfilé samt ugnsbakade rotfrukter och avokado med sharonfrukt därtill. Dessutom så hade vår juicemaskin gått varm och den gyllengula blandningen av flytande morötter, äpplen och färsk ingefära skänkte ny energi till mina muskler och jag passade på att tänka mig igenom den andra milen på löpningen i kommande VM. Mmmm, kändes bra faktiskt!

Kvällen avslutades med ett flertal mail som i princip gick ut på tjäna pengar och kapitalisera på min person vilket jag gjorde med min högra hjärnhalva under tiden som den vänstra tänkte på kommande träning och med de stimulerande tankarna smorde jag in benen igen med bodybutter (hålla huden ung!) innan jag kröp till säng i lotusställning för att optimera återhämtning och insomnande.

Nu är det morgon och efter en ny kopp grönt te och stretchande av bland annat torson så väntar en kortare löptur på 40 minuter. Jag ska också öva lite på de segergester som jag funderade på igår. Samt smörja in mig ytterliggare. Före. Och efter. Man kan inte vara nog så försiktig med sin hud.

Det är ju också De Geer som gjort den kraftigt överskattade "Tårtan"; en serie där bagare med riktigt dåliga tänder och ohyggligt stora näsor gör tårtor under minst sagt hygieniskt tvivelaktiga förhållanden.

Iallafall en av dem heter Janos vilket kan tyda på att de är illegal arbetskraft från något öststatsland eller resultatet av något obskyrt bilateralt utbyte mellan Järnridån och den fria världen.

När jag läste en intervju med honom, i Vår Bostad av alla tidningar, så uppdagades bakgrunden till ett av mitt undermedvetnas allra djupaste barndomstrauma!

I den typiskt vänsterelitistiska röda-vågen-kultur-anda som präglade svensk barn-TV. och hela SVT egentligen, under 70- och 80-talet så visades det ena programmet värre än det andra med rejält gömda agendor; läs anti-imperialsim och annan bullshit som då präglade velourkoftornas diskussioner i diverse fikarum på statlig (-t kontrollerad) media.

Det värsta exemplet på detta, och med ordentligt skrämmande förtecken också, var "Privatdetektiv Kant" som regisserade av Håkan Alexandersson och med manus av De Geer. Äntligen fick jag ett namn till mina minnen! Och vilka minnen sedan....Nu när jag läser om serien så förstår jag varför. För det första så spelades den in i en rivningskåk och för det andra hade serien en mörk och tragisk framtoning; här är en kort synopsis från Bokomotiv Filmproduktion

"Jag jobbade som privatdetektiv... i en stad som var så rutten att jag mår illa om jag tar dess namn i min mun..." Det börjar som en storstadssaga, mörk och hård, om ondska och godhet, fångenskap och frihet. Det slutar som en komedi om trauman, hysterier och skuldkänslor."

Låter det som ett barnprogram? Det var tammefan inget annat än smuts, misär, mänskligt avskräde, kloaker, råttor och mer än en arvedel av ångest vill jag lova.

Inte för att jag är något särskilt Disneyfierad person, snarare tvärtom, men jämfört med den här osannolikt dåliga smörjan som får Staffan Westerberg att framstå som glad och lättsam, så var det mentalt sommarlov varje gång statscensuren släppte igenom en liten snutt med tecknad film. Kommer ni inte ihåg? Man gick ju upp extra tidigt på lördagar bara för att se Gomorron Sverige där de visade typ tre minuter tecknat!