Då äter vi ibland buffet på Korea-restaurangen. Fula människor. God mat. Precis som i Korea.

Hursomhelst så är detta de godaste små svamparna jag ätit i hela mitt liv!

Jag ville bara att ni skulle få se dem.

Och hade Björn inte varit en så kameraskygg person så skulle ni fått se en bild på världens största efterrättsskål. Det behövs när man cyklar i halva dygn i bergen. Men nu blev bilden helt suddig för att Björn gjorde sin bästa Greta Garbo-imitation.

Sedan är det Jonas och Tomas "acceptera" mitt handikapp" Eriksson som försöker äta med pinnar medans vi andra medlidsamt och med plågade leenden åser dessa försök till finmotorik som liksom fingermålning på dagis bygger på uppmuntran och förljuget beröm. Jättebra! Fint! Men sedär så duktig du är! Verkligen!

Colting Management Industries officiella fotograf är Studio Bildbolaget! Och de är med och lever triathlonliv här i väster.

Noga räknat är det Tomas Eriksson som ÄR Studio Bildbolaget tillsammans med Jonas Dahlqvist. I ur och skur och i alla år så har de här killarna för min skull hängt ut genom bilfönster, legat i blåbärsris, riggat upp studion med vattenslang och byggfläkt, kletat in babyolja, fotat obskyra frukter till min bok och ropat ”do it!” ”do it” ”do it” som ett mantra för att få mig att skratta lite. Ni vet, ”do it” som Will Ferrells karaktär i filmen Starsky & Hutch…. Och så blir det ju toppenbilder också!!

Både Tomas och Jonas har varit simmare och Tomas var en mycket framstående sådan; åttafaldig amerikansk NAIA-mästare, flerfaldig SM-medaljör och med personbästa på 15.33 på 1500 fritt, 3.55 på 400 fritt, 2.03 på 200 fjäril. Med mera. Killen var helt enkelt en jävla gnet när det begav sig! Vi som var lite mindre och yngre på den tiden tyckte att Tomas var det hårdaste som fanns. Och mjukaste…För karl´n ser ut som en manet i kroppen (ta nu det på rätt sätt Tomas!) och är helt lealös. Vilket är kanon för att bli en suverän simmare!

Dessutom vann Tomas den legendariska men numer nedlagda Sundsimningen mellan Helsingborg och Helsingör. Tre gånger! Insmord i motorolja. Detta var innan våtdräkter kom och all wussification of swimming.

Genom åren så har jag gjort mitt bästa för att motivera Tomas till sporadiska comeback-försök och med en osannolikt mjuk och följsam teknik så behöver han i regel bara några pass innan vi kan simma hyggligt tillsammans.

Men! Nu! Händer det grejer! Sedan han och Jonas kom hit för två veckor sedan har han genomgått en metamorfos från föredetting till wannabee. Wannabee a triathlete! För han har inte bara simmat nästan varje dag utan också sprungit och cyklat. Och inte lite heller. Det har varit flera dubbelpass löpning. Häromdagen så hade han sprungit en timme redan innan jag gått upp, åkte med mig och simmade och sprang sedan en timme igen på kvällen. Vem är triathleten här egentligen tänkte jag?

Andra imponerande siffror; dubbla simpass i måndags, totalt 8000 yards. Idag simmade vi återigen 4 varv om 5x100 start 1.20 Tomas hänger i, om än sliten.

Och vi hänför allt till 1992, Tomas sista år som elitsimmare. Som i ”det här är det längsta jag simmat sedan 1992” eller ”det här är det tröttaste jag varit sedan 1992” och ”så här ont i mina lats har jag inte haft sedan 1992” eller varför inte” det här är det smalaste jag varit sedan 1992”. Och min favorit; ”DET HÄR ÄR DET BÄSTA JAG MÅTT SEDAN 1992”

Go Tomas! Mitt projekt.

Ni som försöker att läsa den här bloggen måste vara lika frustrerade som jag när den är på ena sekunden och sedan av nästa dygn.

Men OK, igår var trots allt ingen bra dag att skriva på då den stora öknen verkligen blev en stor öken och den starka solen verkligen slog hårt och där den stormande vinden stormade och stormade och där vätskan tog slut för snabbt och mina krafter rann ut snabbare än svetten hann torka till salt över min krispbrända hud. Alltså, för att vara en person som idkar ett nära och givande umgänge med hudkräm i alla dess former så är detta mycket prövande förhållanden. Smörja smörja smörja och ändå är huden torr som fnöske. Och jag som glömde mina bodyscrub-handskar hemma i Borås! Annika får ta med sig dem och bodybutter och lite andra gay-attribut till Florida så jag inte känner mig som mumiens återkomst innan tävling.

Läser man alla inkomna kommentarer relaterade till mina fotbollstrådar så är det kul att så många håller med och dessutom ger ytterliggare bränsle till debatten. I den mån som det är en debatt då ingen från fotbolls- eller lagidrottslägret har ifrågasatt min kritik.

Och ju mer jag tänker på det under mina ensamma stunder i öknen eller bergen (tänk; Lone Ranger hehehehe..) så hittar jag fler och fler reflektioner som förbryllar mig. För det vore för mycket sagt att detta egentligen stör mig, så fotbollsintresserad är jag inte, inte ens i Elfsborgs förehavanden. Men det förbryllar mig att kompetensen verkar vara så låg, viljan så svag och benägenheten att följa minsta motståndets lag är så stor…

Och, att man är så krystat insnöad på att hitta problemets lösningar i allt annat än det uppenbara; nämligen att man tränar för dåligt, man tränar fel och man lever sin idrott med för lite drivkraft i botten. Man kan skylla vad man vill på lagsammansättning och spelsystem och allt annat men om man bara hade förmågan att spela fortare, med högre tempo, med mera intensitet istället för det plågsamt långsamma sömngångaraktiga spel som ofta är fallet, så skulle man vara överlägsna motståndaren i den aspekten.

Och vad spelar det för roll om man har rätt system om man ändå promenerar runt med bollen?

Min övertygelse är att ett system bli bra om man bara gör det i ett tillräckligt högt tempo…

Och en annan sak. Hur mycket färdighetsträning genomför man egentligen i ett allsvenskt lag? Hur många skott skjuter man på träning? På stillastående boll och på rullande? 5? 10? 100? Och det är en berättigad fråga eftersom det är frapperande hur dåligt många bollspelare verkar skjuta. Så varför lägger man inte 30 minuter extra varje dag på en sådan sak? Eller på att springa i hög fart med boll? Eller nedtagningar? Eller att dribbla? Det är ju inte så att de här fotbollsspelarna INTE har tiden….Återigen, varför tränar man inte 30 eller 40 timmar i veckan när man har så mycket fluff att sprida ut det på?

För att avsluta min argumentation här innan jag ska åka och simma så kan man faktiskt tänka på en fotbollssäsong som ett uthållighetsprov; spelar man en allsvensk serie på 26 matcher eller vad det är á 90 minuter samt cup- och internationella matcher så är man snart uppe i samma tävlingstid som jag har på ett år. Och för de som tror att löpning, kondition och aerobt arbete gör en långsam så kan man ju kika på en kille som världslöparen Bekele som kan avsluta ett millopp med en 54´ runda. Eller alla de olympiska vinnarna på 800 och 1500 meter som kom från en bas av Lydiard-träning med 20-25 mil i veckan. De killarna blev allt annat än långsamma! En hög anaerob stresstålighet förutsätter en stor aerob bas; ju större aerob bas och förmåga (läs; grundkondition/syreupptagning etc) desto större förmåga att tillgodogöra sig anaerob träning och styrka. Utan att bli skadad och onödigt sliten.

Ojojoj, BloggaGratis-folket måste ha tänkt till för nu går det faktiskt att logga in! Halleluja och prisa Gud i sin Internetbaserade himmel!

Inte för att jag egentligen vet vad jag ska skriva nu för den överraskande nyheten tar mig med överrumpling. Här och nu. Jag har tagit för vana att försöka logga in de senaste 48 timmarna och bara i undantagsfall har jag kommit in för att godkänna någon kommentar (Coltings stenhårda Stasi-censur:) innan sidan blivit off-line och jag likt en Newman-väsande Jerry Seinfeld så har jag väst och pyrt över klantskallarna som verkar sköta den här sajten från någons pojkrum i gillestugan.. Och då har jag varit taggad och uppformulerad som bara den och bara väntat på att få dansa mina fingrars vals över tangenterna med direktuppkoppling mot hypothalamus och ryggmärgen.

Nu sitter jag här med en hjärna vispad till äggtoddy efter en solstingande och saltevaporerande upplevelse i öknen och kan knappt svara på tilltal.

Så jag återkommer efter middagen, ni sover ju hemma i Sverige ändå!

Överallt! Det brinner över hela södra Kalifornien!

Och de första evakueringsoffren har ramlat in uppe hos Dan & Mark...'

Paul Thomas (f d duathlonmästare och underbarn som löpare, milen på 33.50 som 11-åring, och numera chef på cykelmärket Kuota) och hans fru som bor i San Diego, blev evakuerade i morse och är nu här uppe.

Paul är en äkta konditionsidrottare i tanke och handling. När de hastigt och lustigt var tvungna att ge sig av så tog frugan med sig katterna. Paul tog med sin cykel och sina gamla träningsdagböcker. "Lot of good history in those!"

Jag är så trött på den här förbannade skitbloggen! Alltså, inte min blogg i sig; utan Blogga Gratis-domänen! Nu har jag i o f s bara bloggat seriöst igen den senaste veckan men Guuuuuuuud vad segt det har gått att jobba i bloggen. Och hälften av gångerna har man inte kommit in alls; vare sig på inloggningen eller som läsare. OCH DET BETYDER ATT MAN INTE KAN LÄSA DET SOM JAG SKRIVIT OCH VAD ÄR HELA POÄNGEN DÅ EGENTLIGEN???????

Igår kväll var jag taggad till tusen och hade en massa ämnen lined up som jag ville formulera, kverulera och ventilera kring. Typ fotbollslag och dess träning som har blivit min nya hjärtefråga att belysa, skräckfilmer och gammal amerikansk TV.

Så i natt har jag vaknat som en George Costanza-kopia och mumlat "bloggjävlar" varje gång jag drivit in och ut ur medvetandet.

Nu när jag loggar in med djup och utvakad bitterhet så ploppar det upp ett meddelande från BloggaGratis-folket som ber om ursäkt för domänens seghet och att de beställt en ny server...de uppmanar en att hålla ut..Hålla ut?

Hålla ut?

Hålla ut!

Hålla ut????

Jag är inte uthållig.

Min blogglust är reducerad

Ett bultande hjärta, pumpande ben, solnedgång och raka mjuka vägar som försvinner bort genom horisonten.

Det och vidöppna svettkörtlar samt en fulladdad i-Pod gör att ett tempopass i öknen blir till en soundtrackad roadmovie under två timmar.

Uppvärmning och sedan 60 minuter cykel i ca 340 watt, 150 snittpuls och en äkta känsla av aerob kraft och bravur.

Följs upp med 30 minuter kontrollerad löpning i 3.41/km snitt, 152 i puls. Lätt-Lätt-Lätt i en tyst och vidunderlig skymning som draperar Mojaveskyn.

Samlar kraft från mina sex mycket tillfredsställande tempopass på två dagar.

Dagens simning på 4000 yards var liksom den igår fylld av fart och styrka och avslutades med 4x4x25 fjäril som sög det sista ur latsen.

Lördag blir en en skön dag av laid back simning i Pasadena Rose Bowl dit vi ämnar företa en utflykt. "Laid Back" förresten.....Vem känner igen den danska gruppen med samma namn och vad hette deras stora hit? För 200 kronor...Kan ni det så ringer ni Hoa-Hoa så ger han er pengarna.

Jacuzzi

Stjärnklart

Millertime

It´s all good