Att köra på någon när man korsar en trottoar. Någon i permobil.

Tur att jag tittar mig för då!

....att jag fortfarande har nio fantastiska avsnitt av "Dexter" kvar att avnjuta! Det tog ett tag innan jag föll till föga och började att titta på DVD´n men nu är jag såld.

...att köra runt i min nya bil. Jag älskar bilar med insteg! I-landslyx.

...att det återigen är legitimt att lyssna på min favorit-jullåt; Triads "Tänd ett ljus" Idag har jag hört den 17 ggr i bilen samt som bonus i högtalarna på ett fik. Slå mig då men jag har alltid varit svag för hela det här a capella-stuket...Det fick mig att erinra mig en relik från 80-talet; gruppen Flying Pickets någon? Fast Triads låt har en svagt kväljande Lutherhjälpskt-rädda-Biafra-ton som känns väl mycket Live Aid men what the hell; Christmas is the time of giving!

...att jag har en hel hög med böcker som jag ämnar läsa, en packe skivor som ska inköpas och avnjutas samt en räcka filmer som ska skicka mig till nya cineastiska höjder.

...att 2000 meter just nu kan betraktas som ett simpass

...och att ett löppass på Kype är kortare än den påföljande bastun

...all överdådig julmat som väntar runt hörnet

...att min lägenhet nu är så stökig att jag med gott samvete kan hänge mig åt enb ohämmad städ- och swiffringsorgie

...att det borde komma en riktigt härlig snöstorm snart med påföljande snöpuls-löpning i sagolandskap

...att det inte finns en klocka i världen som ringer på morgonen

Jorå, nu har man väskorna klara och incheckade och sitter och laddar med en tall Americano på Starbucks på flygplatsen.

Jag hade gärna försökt att skriva något roligt men det är svårt när Annika hela tiden stör mig med diverse frågor, inlägg och helt ovidkommande kommentarer, nu senast om en tandborste hon vill låna av mig. I don´t think so!!! Jaha, nu tog hon den ändå. Fy f-n, en persons autonomitet blir helt utraderad så fort man har ett förhållande. Finns det ingen förhållandets Geneve-konvention om sådana här grejer?

Iallafall så har vi också besökt grannön Lanai idag dit vi åkte med båt och ackompanjerade av flertalet vilda och stimmiga delfiner. Annika ville genast hoppa i och bada och jag försökte förgäves säga att i naturen, alltså den riktiga naturen utanför Pocahontas-Scooby Doo-Lejontigerfjanten och annan Disneynatur, så vill djur sällan leka med människor. Snarare nafsa och bita lite....

Och det unika har också hänt att jag två vid samma tidpunkt sända TV-program kräver min medverkan och jag tvingas alltså tacka nej till ett. Så om ni tittar på TV4´s Nyhetsmorgon på måndag så kan det hända att ni ser mig. Om jag inte somnat i San Fransisco på vägen. Eller fått tandborstdelarsjukan.

Nu är vi på Maui under några dagar. Långa vackra stränder och underbart och klart vatten.

Hemma är det tydligen snorkallt och mörkt och trist så att klockorna stannar.

Men innan ni går i spinn av längtan och suktande efter de hawaiianska vibbarna så kan jag trösta er med att det vräkte ned hela dagen idag och att vi simmade i havet under en stålgrå himmel innan vi gick på bio.

Och vi längtade hem.

Men imorgon ska solen skina igen!

Efter tre absurt tuffa dagar så stod jag då, återigen, som totalsegrare i Ultraman World Champs!

Trots ganska säker ledning så finns det absolut ingenting som är givet eller säkert när man fortfarande måste springa 84 kilometer för att inkassera segern. Marginalen mellan löpning och total kollaps är väldigt tunn när man har haft två av årets tuffaste dagar som förrätt och ska vara på benen och löpklar 06.00 Ångestladdad morgon för att säga det minsta...

Ni får ursäktra mig men jag är hemskt sömnig och trött och kan knappt stappla fram på mina 90-åriga ben så jag nöjer mig med att säga att jag försökte springa på säkerhet och öppnade lite lugnare i år än 04´; 1.30 mot 1.25 och 3.07 mot 2.59 på halv- resp helmaran. Sedan började jag lägga in lite promenadpauser för att kunna dricka tillräckligt och svalka ned. Jag hade ändå några hyggliga löpningar på den andra hälften, mycket tack vare supporten från Pasi som sprang med mig med flaskor och annat och Annika som försåg oss med is, vatten och dricka varje kilometer. Vi mäktade med en 12 kilometers- och några sexkilometerssträckor och sedan ett antal "dubbelmiles" och jag fick 7.14 i mål och kom trea på etappen men vann ändå med marginal. Min energi var bra hela vägen men mina benmuskler var helt FUCKED från 20 kilometer och framåt. Som tur är blev det illa tidigt men sedan inte speciellt värre. Nu betalar jag dock priset och några dagar framåt. Who cares:)

Inga bilder från idag än så ni får hålla tillgodo med en bild upp ur vattnet och en bild från dag 1 när Pasi crewar.

Orkar inte skriva så mycket när jag ligger här i sängen med chipsen på ena sidan och snuttefilten på den andra.

Jag hade en förvånansvärt bra dag idag trots min totala tömning igår. Jag cyklade de 28 milen på 7.33 inklusive en punktering. Samt 2500 höjdmeter idag också. Det är det som det handlar om på Ultraman; inte att vara en hjälte en dag och slå några världsrekord utan att kunna köra fort trots återhållsamhet så att de tre dagarna tillsammans blir så snabba som möjligt.

Jag startade väldigt defensivt och körde egentligen bara riktigt hårt en gång under de första 14 milen och det var efter min punka och påföljande hjulbyte då jag tappade tätkänningen.

Fram till 14 mil var vi tre stycken som formerade en löst sammansatt grupp; jag och en spanjor samt totaltvåan Tim Sheeper.

Efter Hilo och halvvägs så körde jag på lite mer och den sista hälften är betydligt tuffare med nästan all klättring under dagen. Dock var vindarma för det mesta goda och solen inte lika framträdande som igår.

En mil innan målet i Hawi når man toppen på Kohalakedjan (ca 1000 meter) och därifrån är det Miller-time ned om man bara bemästrar sidvinden som piskar i cykeln.

Så jag satte mycket tid på killarna idag och har en försvarlig ledning imorgon. Men, och det är ett stort men; för att vinna måste man avverka 84 kilometer löpning i vidrigast tänkbara förhållanden. Varmt, fuktigt, tröstlöst, kuperat......

Just nu är jag helt kaputt i benen men mår hyggligt i övrigt. Hur jag ska kunna gå ur sängen imorgon bitti och klockan 0600 först avverka en mara i gott skick för att sedan följa upp med en andra är bortom mig.

Så om ni vill sympatispringa med mig när jag har det som värst så ska ni ut och kuta lite vid 21-rycket på söndag kväll. Då har jag avverkat fyra timmar och lär vara duktigt mör. Och passa på att njuta av vinterkylan!