Tävlingsresultat är ju den bästa indikatorn på huruvida träning, filosofi och livsstil varit ett framgångsrikt koncept eller inte. Och då är det ytterst förvånande att man i hela den svenska triathlonorganisationen har ett så lågt intresse av att dokumentera och bearbeta de erfarenheter av ovan nämnda faktorer.

En dokumentation som kan ligga till grund för en ”alternativ” väg till framgång för alla de gryende ungdomar, juniorer och U23-triathleter i Sverige som inte vill tränas enligt formulär 1A och det här evigt tröttsamma och nästintill autistiskt repetitiva fokuset på kort distans, drafting.

Och det kanske man har? Vad vet jag? För vi har ju faktiskt haft väldigt duktiga triathleter i exempelvis Lena Wahlqvist (2 IM-segrar + VM-medaljer + topp 10 Hawaii), Joakim Willén (OS 2000 och mycket annat, tyvärr bara satsandes på kort distans då jag tror att han hade blivit en fantastisk IM-atlet) och Jonas Djurback (..som tillsammans med Jocke kört typ en miljon Världscup-tävlingar; missade precis OS 2000 + 04) och som alla givetvis äger värdefull insikt i vad som krävs för att tävla på internationell nivå.

Men när man nu genom förbundets regi sedan flera år initierat och genomfört en mängd olika träningsutbildningar i flera steg så har man självklart byggt ett värdefullt fundament för kompetens och resurs som ska verka på både nationell, distrikts- och klubbnivå. Mycket bra! Men på vilken kunskapsbas har man baserat utbildningarna? På vilken empiri och med vilka parametrar mäts detta? Jag har faktiskt frågat och inte fått något bra svar….

Men en sak är säker i alla fall. Inte någon gång eller i något fall har de tre i särklass bästa och mest meriterade svenska triathleterna under hela 2000-talet blivit tillfrågade att samla sina erfarenheter där träning, utveckling, filosofi, livsstil och empiri dokumenterats och sammanställts.

Jag pratar alltså om Björn Andersson, Clas Björling och jag själv. Vi tre har gemensamt svarat för i princip samtliga internationella resultat av rang (på seniornivå givetvis..) sedan 2001 och det finns en mängd intressanta och gemensamma aspekter hos oss som kan vara av intresse och som jag upplever har varit avgörande för framgång.

Hade man bemödat sig med att exempelvis intervjua Björn så hade man kunnat lära sig att fysiken att bli världens bästa triathloncyklist inte kommit från något puttenuttigt testcykelpass i veckan med lite lätt distans på helgen i klunga med fika på mitten.

Det är snarare en fysik som utvecklats genom ett otal 70-100 mila veckor på cykeln i ur och skur. Solo. Och gärna i tempobågen. Och han hade kunnat berätta om hur han under sin studietid gick upp klockan 04.00 vissa vintermorgnar för att ha tid att köra tillräckligt lång distans.

Och att kunskapen att kunna varenda liten detalj kring mekanik, aerodynamik, och material kommer ifrån att passionerat nagelfara varenda tidskrift och Internetsida som finns i ämnet och att innan någon sjysst sponsor kommer och ger en någon cykel (som vissa i Sverige tycks tro att man är berättigad till bara för att man kommit topp-5 på en Sverige Cup-tävling. Eller är tjej..) så sparar man sina egna pengar och köper den bästa cykeln man tror sig behöva. I Björns fall en Hotta från England när han var 16-17 år.

Björn hade också kunnat berätta om hur han i regel simmar 2x2000 meter i veckan och det räcker för honom för att simma med täten i varje tävling.

 Och att han s-i-m-m-a-r varje meter med 100%-ig teknik och inte ödslar tid på pussysimning med paddel och dolme där man i regel bara lurar sig att man är bra.

Hade man frågat Clas hur han lärde sig att springa IM-maran på 2.42 eller köra IM på 8.15 så hade han kunnat berätta om de sex Epic Camps han kört eller om hur han ägnade två månader åt att sova i en husbil medan han och Gordo Byrn (www.gordoworld.com) tränade sig kors och tvärs över USA från väst till öst.

Han hade kunnat berätta hur han gick från att vara nybörjare till att köra sin första IM på 9.06 till att bli professionell 18 månader senare och att det var resultatet av passionerad, hård och kontinuerlig träning utan barriärer kring prestation och förmåga.

För egen del kan jag berätta att reglerna som man tror styr träning och prestation bara hittats på av teoretiker utan förankring och som inte kan appliceras på triathlon.

För vad är förklaringen att mitt bästa intervallpass sommaren -05 kom på en onsdag där jag sprungit 2.30 på måndagen och två pass med totalt 2.40 på tisdagen. Och därtill annan träning?

Eller att mitt bästa cykelpass någonsin kom dagen efter 26 mil i regn?

Eller att starkaste terränglöptest kom efter tre dagar av monstervolym?

Go figure…Eller inte. För det känns ju säkrast att vila dagen innan ett intervallpass. Och dagen efter också. För säkerhets skull…Så står det ju i "läroboken"........

Vad vi alla tre har gemensamt och vad som också därvid skiljer oss från många övriga är att vi tränat oss själva. Vi har INTE låtit oss fållas in i en mall med förutbestämda regler. Vi har visserligen haft rådgivare och vi har bollat mycket idéer sinsemellan men i slutändan är det vi själva som styrt träning, träningsort och tävlingar. På gott och ont. För vi har också alla tre tvingats stå för våra respektive tillkortakommanden och brottats med tvivlets vedermödor.

Och det har gjort att vi utvecklats och tvingats till revidering och analys av våra svagaste länkar.

Vi har också alla tre varit helt fokuserade kring triathlon och den livsstilen och vi har inte puttrat runt i någon trygg hemmiljö, med halvtidsjobb och andra ok över axlarna som egentligen bara stjäl tid och möjlighet.

Vi har alla tre rest extensivt och tränat på en mängd olika platser och med en mängd olika stimulerande grupperingar av människor.

Vi har också lyckats hitta en affärsmässig vinkel på vårt idrottande där vi alla tre har enskilda företag. Jag som är äldst och har haft längst startsträcka har utvecklat några extra ben till verksamheten med skrivande och föreläsande som tar udden av den ekonomiska bördan av proffstriathlon.

För vi har alla tre varit fattiga. Väldigt fattiga. Och skyddsnäten är dåliga. Jag vet att jag suttit på LAX i Los Angeles med Björn där vi tillsammans på våra konton kunde skrapa ihop så mycket pengar att vi kunde käka middag men inte mycket mer…Skit i det…. Det blir bättre. Tron på att det kommer att gå. Drivkraft.

Vi tre har också haft ett uttalat fokus på lång distans och Ironman men vi har på den träningen också varit väldigt konkurrenskraftiga på andra distanser också, i synnerhet i Sverige där exempelvis Björn vann SM på kort distans typ fem gånger i rad och kan cykla ifrån vilken klunga som helst.

Kan man göra ett flertal utbrytningar från en ledarklunga i cykel-SM trots hjulproblem med uppkörningar så kan man också hålla vilken triathlonklunga i världen bakom sig…

Och jag törs säga att det inte finns många löpare i Sverige överhuvudtaget som kan springa ifrån en frisk Clas Björling över en kuperad terrängbana. Ju längre desto bättre givetvis…

Själv vann jag ju SM på kort distans i år och hade den bästa löpsplitten på sprint-SM när jag kom tvåa. Efter Björn. Och det mitt i intensiv distansträning.

Och för de läsare som tror att man har en stark ekonomisk garant genom förbundet när man som jag, Clas och Björn satsar på lång distans kan känna sig lurade.

Eftersom jag uttalat satsat på officiella mästerskap har jag fått vissa tävlingar betalda (resa, anmälningsavgift och viss kost/logi) och kanske 10-20000 kr per år under vissa år som träningsbidrag. Det, och möjligheten att åka på helgläger till typ Falun men jag passar i regel eftersom jag kategoriskt vägrar campingstuga. Med de förutsättningarna har jag haft det överlägset bäst förspänt av oss tre. Clas har väl också fått något VM betalt liksom Björn samt ett läger till Sydafrika i fjol. Det och andra förbundstävlingar genom åren. Och så helglägren…

Men det är inte så att man kan kvittera ut en klump pengar vid årets början för att åka till Nya Zeeland exempelvis. No sir…Det får man finansiera och planera själv.

Och det förvånar kanske många när jag säger att jag betalade resa och boende själv till EM i juni som jag kom tvåa på. Och att jag när jag kom fick en faktura av förbundet på startavgiften. Men sådana är förhållandena och vi har lyckats att hitta både finansiella och personliga möjligheter genom vår egna försorg och det har gjort det möjligt för oss att bedriva våra respektive satsningar.

Vi har också trott på våra möjligheter trots oortodoxa och ifrågasatta metoder och trots fysiska begränsningar. Björn fick ta otroligt mycket kritik för sin cykelposition och sin tunga utväxling innan han visade att det faktiskt fungerade och att han kunde cykla ifrån vem som helst. Clas simmade katastrofalt i början men lät sig inte nedslås utan jobbade på sin svaga länk samtidigt som hans starkaste länk också blev bättre. Jag har jobbat med min egna oförmåga och min ganska begränsade talang och på sikt har det blivit rätt bra faktiskt.

Och det är lite av poängen i det här och för övrigt en av de centrala budskapen i många av mina föreläsningar. Nämligen att man växer av att möta motstånd och att med ett vetgirigt kunskapssökande och en stark och tydligt formulerad drivkraft så kommer man att utvecklas och växa.

 För mycket skyddsnät, för mycket trygghetsnarkomani, för mycket mammas köttbullar, för mycket ängsligt vridande på huvudet för att kolla vad alla andra gör och för mycket lull-lull där man glömmer att se skogen för alla träden är hämmande och ens inneboende potential kommer aldrig att uppfyllas. JFT, som en god vän till oss tre brukar säga. Just Fucking Train.

Sedan har vi intuitivt förstått att belöning och support (sponsorer, tävlingar internationellt etc) kommer av prestation och inte i omvänd ordning. Många är väl de som först velat ha de "rätta" förutsättningarna för att sedan då kunnat satsa och aldrig fått röven ur vagnen för att de aldrig fattat att när drivkraften är tillräckligt stark så satsar man ändå och skiter i förutsättningarna. Återigen; vem cyklar klockan 04.00 om dagen i övrigt inte bjuder tid?

Så för att knyta an till min första post i ämnet så har de gemensamma nycklarna till framgång för oss tre varit;

Kontinuitet

Passion och hängivenhet

Individualism

Tidig tro på vår egna förmåga

Ingen "hade jag bara haft" eller "om jag bara fick" ursäkter

Egenansvar

Kreativitet

Viljan att chansa, att försöka

Kunskap; baserad på trial and error

Förmåga att lära av misstag

Och det är alla de ovanstående faktorerna som också gör att vi fortsätter att lära oss och fortsätter att utveckla oss. Det är därför som Clas efter sin kamp med Epstein-Barr kommer med ett nyfunnet perspektiv på sambandet mellan träning, hälsa och stress och har sina bästa lopp framför sig. Det är också därför som Björn fortsätter med den ena stora 80-mila veckan efter den andra med 40 i snitt på cykeln samtidigt som han oförtrutet jobbar på sin löpning. Allt för att en dag få till grymma löpningar efter sina grymma cyklingar och bara vara, ja, grym!

Och det är därför som jag kommer att fortsätta att träna med intuitionen (läs, veligheten) som främsta riktmärke och förhoppningsvis springa fortare än alla andra på lång-VM i sommar och inte minst fortsätta att reta gallfeber på många som hellre tycker att man ska knyta näven i fickan och sedan dö av hjärtinfarkt än att, gud förbjude, ge uttryck för en provocerande åsikt.

Och jo, jag har faktiskt blivit tillfrågad att skriva något om utveckling och elittävlande. Och detta är en del av det. Som en botgöring för att jag missade ett obligatoriskt helgläger i förbundets regi. I campingstugor….

För er som vill läsa en mer triathlonspecifik beskrivning av Clas och Björn så skrev jag ett hyggligt humoristiskt inlägg på Slowtwitch för några år sedan när killarna var tvåa och trea på IM Nya Zealand. Kan vara värt att läsa för den som vill ha mera bakgrund...

Finns på;http://forum.slowtwitch.com/gforum.cgi?post=84846;search_string=short%20story%20about;guest=26706048&t=search_engine#84846

Funkar inte länken får man gå in på www.slowtwitch och så Forum/Triathlon och söka på "short story about"

Nedan en bild på oss tre under Epic Nya Zealand -06 samt en av våra gemensamma kompisar, Gordo Byrn, som haft ett direkt inflytande på oss alla tre och som bjudits på ett "svensk kit" bestående av en landslagströja, choklad, Craftkläder samt Absolut.  Notera i högerkanten Hawaii-vinnaren Scott Molina med sin egna tröja med "Sweden Sweden" på....

 

wolf

4 mars 2008 07:34

Intressant läsning....tack för att du tar dig tid mitt i natten !!

w

 

patrik

4 mars 2008 08:31

Intressant läsning för en cyklist!

JFT - det mottot tränar jag också efter. Personen i fråga är bitvis min "bollplanka" medans jag själv provar mig fram.

 

ing

4 mars 2008 09:18

jag är nybörjare, men jag har märkt att långa lagom långsamma löp-pass ger bästa resultat, samma med cykel. sen sprintar jag ibland typ en mil för att vänja mig vid smärtan...
för 3 månader sedan kunde jag knappt simma tarsan-sim och nyss gjorde jag min första im sim på 1h20min, 90% teknikträning och resten intervall mm. Vad jag fick lära mej den hårda vägen är att tävlingsdäck är halare än dom jag tränade på. föll i regnet och kan nu bara skriva med en hand..
akta er för regn och vägmarkeringar, det gör ont.

 

endre

4 mars 2008 09:32

Jajaja, börja spela fotboll i Elfsborg då. Jäkla tjat om långdistans o 26-mila i regn, kolla Lisa Nordén o hennes träning, det verkar gå bra att kicka rumpa av att köra kort o hårt.
Du har ju själv kört några Världscuper på olympisk, hur gick det, lika dominant löpning som på sprint SM???

 

nisse

4 mars 2008 10:09

Tack Jonas, det här är precis det man vill läsa och höra.
Hoppas att du inser att man blir grymt imponerade över det ni faktiskt lyckas åstadkomma och att ni lyckas leva på det i ett land där Tri är en marginalsport, sett ur medias perspektiv, och en liten stuns av avundsjuka på att ni kan träna varje dag :-) (på dagtid och inte i det här förbannade mörkret som man själv harvar runt i)

 

Mårten

4 mars 2008 12:06

Oj, oj - Ord och inga visor men ack så sant. Väldigt kul att läsa dina tankar om det egna ansvaret för träningen! Varför får man höra på TV ibland när svenska idrottare intervjuas inför något större mästerskap att "Ja jag har som målsättning att komma till semifinalen"? Jag trodde alla elitidrottare hade som mål att vinna FINALEN...

 

obivan

4 mars 2008 12:09

Grymt!

 

Johan

4 mars 2008 13:23

Okej Colting, även jag måste ställa en fråga... skulle vilja ha din syn på Hoff & Helgeruds 4X4 filosofi? Att vo2 max är den mest begränsande faktorn för uth.idrott? Och att den tränas bäst genom HÖGINTENSIV träning (över 90% av max hf)... Din blogg har nog aldrig varit så bra som nu, keep up the good work.

http://www.johangustafsson.bloggagratis.se

 

Lina

4 mars 2008 14:01

Bra Jonas, då vet jag vem jag ska intervjua i min B-uppsats i pedagogik. Jag ska nämligen lägga fram ett material som de på förbundet kan använda sig av när de uppdaterar och utformar STF:s stegutbildningar. Jag förstår att du mer än gärna ställer upp och delar med dig av din erfarenhet.

http://linakarlsson.bloggagratis.se

 

Nike

4 mars 2008 16:44

Jätteintressanta inlägg Jonas! Finns ju inte så många supertriathleter i Sverige, och klart man vill hörs hur ni tänker/tränar.
Det är ju mkt mer imponerande att ni (alla 3) är så bra internationellt sett. En triathlet som får kämpa i mörka kalla sverige, måste nog ha mkt mer mental styrka och disciplin än en triathlet i säg, varma sköna Australien, eller Californien. Sveriges klimat är inte optimalt för triahtlonträning, och ändå här har vi årets ultraman! Imponerande!

http://nikes-jakt.blogspot.com

 

Jocke Berggren

4 mars 2008 18:18

Intressant att du säger att du ska överge dina ironiska inlägg ett tag och sen kommer de mest provocerande inläggen någonsin...eller nästan iaf.

-Att idrottsforskningen inte är valid i verkligheten är århundradets skitsnack. Sen att allt inte kan appliceras på alla är ju självklart eftersom det handlar om människor som har olika förutsättningar.
- Att du först ger en bild (en sann förvisso)av hur fattigt svensk triathlon är och att ingen frågar dig, BA eller Clas om erfarenheter och sen avböjer se gemensamma läger som finns bara för att de inte är fint boende nog är rätt löjligt. Vid dessa tillfällen har du ju verkligen chansen att få dela med dig av dina kunskaper till andra aktiva som vill satsa. Eller menar du att berget ska komma till Muhammed?
- Du listar ett antal saker som skapat framgång för dig och de andra men du har utelämnat den absolut viktigaste saken, nämligen arvet. Att du kan prestera som du gör beror givetvis på träningen men utan dina gener hade du inte kommit långt. Som Lance sa "Motivation won´t get you far if you don´t have the legs".

 

Per

4 mars 2008 20:32

Kanske förbundet vore mer intresserade av era erfarenheter om ni inte konsekvent nobbade långdistans-SM? :o)

 

Magnus

4 mars 2008 21:17

Du glömmer ett annat svenskt namn som förtjänar uppmärksamhet och det stavas
LISA NORDÉN.

 

Biggan

5 mars 2008 11:38

Tycer du har fruktansvärt rätt i vad du säger.Håller visserligen "bara" på med löpning på motionsnivå men en av mina bästa miltider sattes 2 dagar efter ett långpass på 30km.Just nu håller jag på att försöka komma tillbaks efter diverse skador uppkomna efter för mycket snabba pass och är tillbaks till längre lugna pass för att bygga upp en solid grund igen.
Det är ruggigt roligt att läsa din blogg!

Fortsätt så och lycka till i fortsättningen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Från och med i eftermiddag så bloggar jag på http://nyheter24.se/blogg/coltings-den-nakna-sanningen/ ...

Internet á la traudlaus finns absolut inte i den lilla enklaven av on som jag ar pa. Jag skriver pa en stor och konstig stationar dator som snarare ser ut som ett videospel eller sa... Darfor blir det tunt pa Coltingblogg denna veckan. Semester pa al...

Jag har skrivit en artikel om Ö till Ö som finns att läsa på Slowtwitch; http://www.slowtwitch.com/Features/Island_To_Island_-_The_toughest_one-day-race_in_Sweden__524.html Engelsk läsövning! ...

I fredags flög jag till New Jersey för att träffa Dr Phil och initiera ett coach/client-samarbete med honom.. Jag pratar alltså om "the other Dr Phil"; dr Phil Skiba som är en mycket välrenommerad idrottsläkare och triathloncoach. Efter 18 års egenco...

  Google Translator gör verkligen ett bra jobb! Vem har varit svenskspråkskonsult egentligen; Dr Alban?     Notes from the redaktionsmötet on planning for Saturday's sports broadcasts;    - Annika Sörenstam played his last Danish competition last...