Anders Carlsson

5 mars 2008 08:12

Underbart att läsa din blogg och även dina inlägg i Runners World. Jag har nu vid 35 års ålder (lite sent) riktigt förstått att det bara är att träna mer och bättre för att bli bättre.

Gary Larsson

5 mars 2008 09:38

Vad intressant att läsa dina inlägg och svar. Din träningsfilosofi går inte att kullkasta den håller och fungerar det har du bevisat med dina framgångar. Jag har ju tävlat mot dig i din tidiga triathlonkarriär (90-talets början) och kan bekräfta att du nått dina framgångar genom målmedveten träning, mer än att ha haft talang för triathlon. Din löpning var ju t ex förr rätt medioker, vilket är svårt att tro idag.

nisse

5 mars 2008 09:47

Ohaa, f-n ännu bättre :-)
Anders Gärderud sa någon gång att om man vill in i världseliten på 3000m så måste man träna två ggr per dag, sju dagar i veckan, 52 veckor om året i fem år, sen kan man börja köra hårt :-) och det bekräftar nog bara det du skriver.
Sen kommer Sverige alltid satsa mer på skidor därför att det är tradition, synd men så ser det ut till den dan när en triatlet sitter i RF's styrelse, och det lär nog dröja.
Talang är överskattat och inget slår träning och åter träning (och om någon bevisar det så är det väl Lance)

Z

5 mars 2008 09:49

Lisa kör nog inte bara kort och hårt med den här träningsvolymen:

Simning 27km 8:45
Cykel 247km 9:10
Löpning 70km 6:40
Styrka 1:00
Totalt: 25:35

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.1429906

Jag är grymt imponerad av er triathleter som tagit er till toppen. Det är en hård sport och inte blir det lättare av att det är en marginalsport som det inte satsas mycket krut på i Sverige.

Fredrik Ericsson

5 mars 2008 10:02

Hej Jonas!

Nu kan jag inte hålla mig längre. Jag vet ju att du gillar att vara kontroversiell och det är jättekul. MEN när du nu gör det i ett ämne som du uppenbarligen inte har tillräcklig koll på (men pga traditioner i idrottsvärlden tyvärr har stor auktoritet på) finns det risk att det går ut över hela svensk triathlons framtida prestationsutveckling.

1. Nu är det banne mig dags att sluta vifta med träningstimmar och istället börja att träna HÅRT PÅ RIKTIGT. Att samla timmar är svinenkelt och det är väl det, tillsammans med att det är ett konkret mått på vad man gjort, som gör att många okunniga inom träningslära använder det som träningsstyrning. HÅRD TRÄNING innebär dock att man tar i också. Jag vet också att det är myspysigt att köra en massa timmar via en massa halvlånga distansfart varje vecka, men ska man nå sin fulla potential så gäller det köra på mycket HÖGRE INTENSITET. Visst, sån träning gör ont och den är svår att genomföra när man slösar sin tid på "stenåldersdieter" och annat jox, men den krassa sanning är att ska du bli bra så är det bara att BITA IHOP och KÖRA HÅRT! Man kan nå nästan hela vägen fram genom att kompensera hård träning med volymiös träning. Problemet är bara att när man påstår att det är "det rätta" så lurar man in människor som kanske bara har 5-10 timmar per vecka till träning att tro att de kan köra bekväm distansfart (där man går i backarna för att inte komma över 150 i puls) och nå framgång, vilket är fel.

2. Att påstå att idrottsforskningen inte har någon verklighetsanknytning är superlöjlig och visar återigen att du troligen inte läst något av den. Det finns massor med f.d världsmästare och olympier som efter sin idrottskarriär satsat på foskning eftersom de har ett starkt intellekt, haft ett analytiskt tänkande och för att ge tillbaka till idrotten. Är det något du kommer att göra? Dessutom sker den mesta forskningen i samarbete med landslag och forskarna är alltid intresserade av att pröva idéer från de aktiva idrottarna. När kontaktade du själv t.ex H-C Holmberg kring dina idéer senast?

3. Att påstå att man är så bra på en idrott som man är ENDAST genom sin träning, filosofi och livsstil är ungefär lika ÖDMJUKT som att påstå att man är en riktigt duktig affärsman när man vunnit sin förmögenhet på LOTTO. De flesta parametrar som avgör hur bra du blir på idrott är genetiskt betingade. MEN de måste ju självklart tränas också och helst hårt...

Framgång på långdistans handlar om: energi inlagrad i kroppen + energi som du kan tillföra och ta upp under loppet + din fysiska/tekniska/taktiska prestationsförmåga = den energi du kan göra av med under loppet = det tempo du kan hålla. Är man bara någotsånär tuff mentalt kör man kör slut på bränsle långt innan man måste "spränga några mentala gränser" för att ta ut allt man har att ge...

Vänliga hälsningar,

Fredrik Ericsson
Fil. kand. humanbiologi med idrottsinriktning
(håller på med fil. mag.)
2:a Långloppsvärldscupen Mountainbike 2004

Dave

5 mars 2008 10:14

>>Men en sak är säker i alla fall. Inte någon gång eller i något fall har de tre i särklass bästa och mest meriterade svenska triathleterna under hela 2000-talet blivit tillfrågade att samla sina erfarenheter där träning, utveckling, filosofi, livsstil och empiri dokumenterats och sammanställts. >>

Är det nu inte så att förbundet satsar 99.5% på OS-distans allt för två timmars tv-sändning från OS, vilket förbundet är garanterade bara någon svensk lyckas kvalificera sig. Med det perspektivet är det kanske inte konstigt att de inte tillfrågat er, fastän ni alla tre varit de som placerat sig bäst på SM (Djurback borträknat). http://sv.wikipedia.org/wiki/Triathlon. Jag tror de helt enkelt inte tror att de kan lära sig något ifrån er, fel distanser helt enkelt. Vilket är konstigt som fasiken då många av eleverna har er som just förebilder...

>>Och det förvånar kanske många när jag säger att jag betalade resa och boende själv till EM i juni som jag kom tvåa på. Och att jag när jag kom fick en faktura av förbundet på startavgiften. >>

Sjukt dåligt. Hoppas du inte betalade fakturan :)

>>Utveckling. Det är en poäng jag gör under mina föreläsningar. Jag har tränat, i runda tal och för enkelhetens skull, 20000 timmar under de senaste 20 åren. I somras gjorde jag två av mina bästa lopp någonsin och mina absolut bästa löpningar någonsin. Go figure. 20 år, 20000 timmar och det finns fortfarande att ta av...>>

Mycket forskning (jag har inte länkar till relevanta publikationer) säger ju att vo2max är väldigt genetiskt bettingat, dvs inte så lätt att träna upp även om det såklart går till en viss gräns. MEN om man kollar på en Ironman triathlet så är snittet på dem som vinner hawaii 68-69 ml/kg/min, har jag för mig dvs det är inte TOK-högt! Man är ju nästan där själv, but far far away tidsmässigt :) Varför är det inte högre, ju för högt vo2max gör att man bränner för mycket energi på långa distanser, dvs inte fördelaktigt. Men de som vinner på de Olympiska spelen kommer inte ha under 70 that for sure och då snackar vi att man är dömd ifall man inte har bättre gener. Jonas hur många mL/min-1 har du, kan vara intressant att veta då du säger att du är en träningsprodukt, fast säkerligen ändå missvisande om det är som du säger att du höjt den genom träning.. Som sagt vo2max är inte allt, men bra mycket, framför allt om man inte snackar långdistans!

>>För vad är förklaringen att mitt bästa intervallpass sommaren -05 kom på en onsdag där jag sprungit 2.30 på måndagen och två pass med totalt 2.40 på tisdagen. Och därtill annan träning? ... I Sverige har vi snöat in alldeles förskräckligt på skidåkning och annat och det är HC Holmberg och andra säkert världsbäst på men jag är tveksam till deras förmåga att kunna dissekera den unika kravprofilen i triathlon.>>

Sånt där har ju även en "motionär" som mig upplevt, kanske inte mina bästa, men ändå har man ibland gör man chokerande bra pass fast än man knappt kunde gå uppför trappan till lägenheten innan man gav sig ut. Något jag inte kan förklara eller efterlikna/utnyttja till min fördel utan bara konstatera att ibland fungerar det ibland går det åt skogen när man är för sliten. Det som är intressant är ju att det inte finns någon forskning på området, inte vad jag kommit åt iaf. Hur bra är egentligen forskningen på skidåkningen egentligen, min idol Thomas Alsgaard som coachade Mattias förra året, slog honom i år på vasan med två placeringar(5:a mot 7:a). Hur gammal är Thomas, vad är hemligheten? Kanske att han hade kört ett 4.5h pass på torsdagen(tre dagar innan loppet), han har hittat något som funkar för honom, uppenbarligen. Tyckte expertkommentatorerna var ganska patetiska när de dömde ut Thomas upplägg, knappast troligt att en sådan erfaren kille gör något på ren impulsivitet.

>>som vissa i Sverige tycks tro att man är berättigad till bara för att man kommit topp-5 på en Sverige Cup-tävling. Eller är tjej..>>

Faan jag har ju t.o.m vunnit en sverige-cup tävling (2006 OS-Distans Oxelösund), man kanske skulle söka spons ändå, asgarv :)

Ps, du behöver inte publicera detta, Ds

Jocke Berggren

5 mars 2008 11:51

Vad det gäller din syn på idrottsforskning så fattade jag inte vad du menade, precis som du påpekade. Men skriver du att den är kass är det svårt att tolka annorlunda. Nu har du förtydligat och jag håller med till viss del. Viss har vi inga världsledande forskare inom triathlon men mkt är faktiskt applicerbart från annan forskning. Konditionsidrott är konditionsidrott... Annars kan du ju ta en titt på Australien ocH Canada där det bedrivs mkt kompetent idrottsforskning, också inom triathlon.

I övrigt verkar du helt missat mina poänger. Jag har inte sagt att STF helgläger är de bästa. Jag kommenterade det faktumet att du klagade över att ingen ville lära av dig och sen skiter i det när chansen kommer, bara för att det inte är under de former du vill ha det. I övigt håller jag med om att det alltid ska föras en diskution om hur förbundet använder sina pengar bäst.

Sen måste jag givetvis kommetera det du skrev om talang eftersom min poäng inte kom fram där heller.
Jag är som person en ivrig påhejare av individualism, eget ansvar och att ta tag i sitt eget liv. Så om det framstod som om jag ville trycka ner din talang pga av avundsjuka så kunde det inte bli mer fel...
Min avsikt med kommentaren var att belysa att du utelämnat en stor orsak till din framgång även om du inte vill erkänna det själv.
Självklart har din målmedvetenhet, livsstil och träning gjort dig till den idrottsman du är idag MEN utan dina genetiska förutsättningar hade du inte kommit långt. Läs lite idrottsforskning så blir det rätt tydligt att arvet spelar mycket stor roll.

För om det bara är vilja, hur mkt nötter man äter och hur många mil distans man kör som avgör hur bra man blir så tycker jag att du ska ta och skärpa dig. Du säger att du tränat som en idiot i 20 år och sen vill du bara vinna SM och komma 2:a på EM, konstigt? Varför vill du inte vinna Hawaii och bli en rik och känd triathlet? Jag tycker det är dags att du lämnar tryggheten i Borås, växlar upp dina mål och börjar träna på riktigt...så vi lönnfeta motionärer som lever våra liv med handen i chipspåsen och en skamsen önskan att vi var du. Kan få leva upp, om en för en dag, då du står överst på prispallen på Hawaii.

Janne N, Ordförande STF

5 mars 2008 12:21

På omvägar fick jag höra att nu är han på gång igen… den käre Jonas. Tog del och funderade på om det är dags att gå i polemik… nej, det finns ingen anledning. Det här var både sakligt och intressant.

Imorse när jag pressade mina apelsiner slog mig en tanke. Tänk om man kunde göra så här med Jonas.
Trycka honom i pressen och bara få ut det bästa ur hans outtömliga åsiktsfabrik. Sura skal, kärnor och annat tjafs rätt ner i slaskhinken medan man bara njuter av juicen. Ibland är den sur, ibland söt. Men för det mesta är den ganska nyttig.

Rätt eller fel i träningsdebatten avböjer jag, härom är mina kunskaper välkänt begränsade. Men när du delar med dig av dina erfarenheter och de slutsatser du drar av dem så är det spännande att ta del. Alla inlägg och kommentarer tyder ju också på att det här är ett ämne som engagerar många. Så det var i mitt tycke ett bra inlägg även om vi inte är överens om alla delar.

Men frågan kring juicen kvarstår. Hur tar vi på bästa sätt tillvara dina (Björn & Clas) erfarenheter och överför ert kunnande till kommande generationer? I dagsläget är det i huvudsak gamla ”kortdistansare” som konkret engagerar sig i ledaruppdragen på förbundsnivå. Säkert en del av förklaringen till den träningsfilosofi som anammas.

Hör gärna av dig så tar vi en diskussion under ordnade former.

Magnus

5 mars 2008 12:29

"Talanglöshet, enligt min mening, sitter nästan uteslutande i huvudet och inte i kroppen." Vad är det för skitsnack. Visst, alla kan med med lång, målmedveten och på alla sätt bra träning komma långt. Men för att nå till toppen, the best of the best, SÅ krävs det talang. Punkt Slut. För vad gör det allrabästa långdistanstriatleterna så mycket bättre än dig? Med dina 20 * 20000 timmar borde väl du ha nått längre, jmf de allra bästa än vad du har gjort om alla har samma förutsättningar.

Richard

5 mars 2008 12:34

Du skriver: "Jag har inte noggrant studerat hennes program men efter vad jag förstått är det en bra mix av både kvalitet och distans."
- Nu kan du inte annat än hålla med om att det är lätt hänt att man säger kvalitet men menar högt tempo...
Det har liksom blivit dagligt tal att likställa kvalitetspass med fartpass. Jag håller med dig om att enbart fart inte är kvalitet vilket ofta inte heller JFT är!

Andreas M

5 mars 2008 13:41

Din blogg är nästan alltid kul och bra men just nu är den RIKTIGT bra!
Keep up the good work!!

Philip

5 mars 2008 14:18

2/7/10 var talen som låg bakom Patrik Sjøbergs framgång hørde jag en gång. Två gånger om dagen, sju dagar i veckan i tio år så æt man dær. At referera til Lance A ær kanske inte bæste måttstock.... Att bare træna mer ær spill av tid. Att træna rætt i många år samtidigt med optimerad återhæmtning ær det som kommer optimera din prestation. Bæst møjlig prestation nær det gæller ær det som ær intressant. Att vara værldsmæstare i træning kan inte anvændas till annat æn 'bragging rights' på søndagsturen. Om man får in två, tre fulltræffar (podie plats (elit)) på ett år har man gjort det bra. (lång distans) Hitta den tævling som passar dina førmågor bæst, førbered dig optimalt, gør din hemlæxa och leverera på dagen. PR på 10km i januari om man har huvudmål i juli ær inte rætt planering. Forsknng styrs av dem som vill sælga något och av olympiska program. Då distanserna i OS ær 1500 m sim, 40km TT och marathon så har det inte rætt mkt att gøra med långdisstans tri. I danmark ær trenden den samma. Træna hårt och kort. Empiriska bevis finns før att det fungerar. Allt kan i princip bevisas i ett lab men det ær inte alltid det samma som fungerar i værkligheten. Fx hur mkt energi man kan uppta i timmen. Jag har øverskridet de empiriska som ær møjligt før en mænniska før længe sedan og då har jag fortfarande långt kvar til min græns. MAO ær på rætt væg.
/P

Christian

5 mars 2008 15:25

Detta är en riktig blogg :)
Snart får du väl byta ut tangentbordet för det är väl snart "sönderhammrat".
Håller med Andreas M, Nu är det riktigt kul läsning.

Lantbrukaren

5 mars 2008 17:15

Du, många saker här skriver du med moteverande relevans. Men hur motiverar du att Svensk triathlon tjänar på att ge Björn 30000 och åka och vinna en tävling, istället för ett kollektivt läger?

Anser du att det går att bygga upp triathlon genom en sådan prioritering?

Det går ju att likna med att på sjukhuset bara hjälpa den friskaste då han har störst chans att klara sig. Det låter faktiskt lite väl borgerligt (även om jag förstår du e det, det är jag med).

Jocke Willén

5 mars 2008 18:48

Kul läsning, träning är alltid roligt och det verkar ju vara många som tror sig veta hur man ska göra!? Här är lite fakta och åsikter från mig, läs och fundera.

Det finns många sätt att nå framgång, inte många har tränat likadant men ändå finns många olika mästare. En sak har dom gemensamt dom har tränat mycket och hårt!

"Felet" som Jonas gör är att han hela tider utgår från sig själv och det funkar inte. Vi är alla unika och behöver ett upplägg med belastning och vila som stimulerar våran fysik. Detta gör en bra coach som har lär känna sin adept efter antal år av träning och testning.

Jag håller med Jonas, vi springer för lite i Sverige samtidigt som det inte är någon ide att springa mer än man kan absorbera. Tittar man i tabellerna så ligger vi efter på löpsidan men ok på simsidan. Även om simningen är viktig så avgörs inte bråkdelen av tävlingaran på simmoentet utan på löpmomentent (förutsatt att man är med i matchen)

Farten är inte underordnad den är överordnad, det är därför Gebreselassi slår tidigare rekord, det är där för tidigare kortdistansare senare blir dom bästa långdistansarna. Det är därför Johan Wisssman kör 200m för att senare köra 400m. Fakta är att det är mycket svårare att träna upp farten i hög ålder än fettförbränning, rörelseekonomi och lokal kapacitet.

Det är lokal kapacitet som avgör uthållighetsidrotter, förutsatt att man inte är helt bort på V02max. Den morderna fysiologi som funnits i 60 tal år finns ingen nytt att hämta bara nya sätt att ordna det på, dvs. upplägg. Om man skulle kunna höja sitt Vo2max i vuxen ålder så skull det ha skett nu. Vad man kan förbättra och vinna på är lokalkapcitet ihop med rörelseekonomi ihop med bra fett förbränning.

Distansträning gör man för fettförbränning, detta ökar kapiläricering och mitokondrie täthet/storlek men inte lika mycket som hårdträning. Alltså detta tränar man i huvudsyfte för att förbättra sin fettförbräning.

Tröskelträning för lokalkapacitet

Vo2max träning för hjärta lungor

Anaerob träning lokalkapacitet

Det finns två sätt att köra på ...
Göra som vissa gör köra sina mega distans veckor för att komma åt alla fibrer eller så går man till gymet och slipper att göra en stor del av distansträningen och med bättre resultat.

Maxstyrka är den bästa grundträning för alla idrotter. Där får man max fiberrekrytering, sedan måste man givetvis jobba ut det i sin idrott vilket i triahtlon skulle innebära uthållighet, uthållighetsstyrka specifik (backe)och generell. Detta tar ca beroende på person 10-20 veckor.

Etioperna och Kenyanerna kör maxstyrka

Nedanstående och ovanstående kommer från The Verkhoshanski method, denna man var under rysstiden tränare och fysiolog för samtliga OS sporter och olympier. Jag hoppas inte att du annser att du står över denna man? Även om det användes otillåtna medel här så var det mycket duktiga och många idrottare de fick fram, de skulle förmodligen inte tagit alla medaljer som de gjort men de skulle vara mycket duktiga. Men också från Tudor Bomba som har tränat 11 st olympiska guld medaljörer med hjälp av denna ryska träningslära.

Jag har följt dessa metoder sedan jag blev triathlet och även om jag inte kom hela vägen fram så tror jag att jag fick ut så mycket som jag kunnde ur min kropp. Fysiologin är inte helt lätt men detta tror jag på och Verhokansky kan sin sak, alla andra är kopior.

Nedanstående timmar gäller för alla idrotter men man gör givetvis sin grej. Sprintern sprintar och gymmar, cyklisten cyklar och gymmar etc.

Ålder/år Timmar idrott/år
10 350
11 400
12 450
13 500
14 550
15 620
16 700
17 780
18 860
19 950
20 1050
21 1160
22 1000-1200
*22- och uppåt +1200

Nedan visar vad som är mest träningsbart i respektive ålder. Missar man det fönstret så är det inte kört men mycket svårare att förbättra, där till kommer arvet.

Det finns givetvis sekundära saker man kan göra men det orkar jag inte skriva.

10-12
Reaktionssnabbhet, Grundsnabbhet, Rörlighet, Koordination

12-13
Samma grupp som ovan men med övningar som passar bättre för denna grupp

14-15
Grundstyrka (uthållighetsstyrka, Aktionssnabbhet, Rörlighet

16-18
Aerob uthållighet, Snabbstyrka, Aktionssnabbhet, Maximal snabbhet

18- och uppåt
Aerob uthållighet, Anaerobuthållighet, Maxstyrka, Uthållig styrka (anaerob, Snabbstyrka, Aktionssnabbhet, Maximal snabbhet, Accelerationssnabbhet

Nu vet vi hur mycket timmar som ska göras och vad som ska fokuseras på. Svårar än så är det inte.

Detta är vad jag tror på men jag säger inte att jag har rätt.

Mvh
/Joachim Willén
Tränare Triathlongymnasiet

Martin

5 mars 2008 21:17

Shit, Jonas!
Du har ju enligt Fredik ingen koll och dina VM medaljer och SM guld är tydligen inget värda i sammanhanget. Du måste alltså vara ett genetiskt freak, för tänk om du tränat hårt, skulle du vinna SM med 10 minuter då?! eller så är det tvärrt om, du kan fortsätta att träna enligt ditt sätt och fortsätta vinna VM medaljer och SM guld. Nu tror jag iofs att din poäng var att man måste träna mycket bas för att kunna köra just HÅRT, men alla verkar visst inte ha uppfattat det så.

Sohrab

5 mars 2008 23:43

Fredrik,

Att träna distans och lågintensivt är nyckeln till ett snabbt långdistanslopp. Du pratar om energi, tror du att majoriteten av denna energi kommer från maten under ett lopp? Nej, det kommer från fettförbränning. Genom att träna aerobt lär man kroppen att bli bättre på fettförbränning, cellernas mitokondrier blir fler och effektivare (råder fortfarande viss diskussioner kring detta), man får ett mera förfinat kapillärnät m.m Allt detta gör att man får en mycket god bas för långdistanslopp.

Högintensivträning i all ära men utan en bra bas kommer du inte långt.

Men allt det här visste du ju förstås:), du har ju en filkand:)

/Sohrab
som kommit betydligt längre än fil kand..

Björn

6 mars 2008 00:16

Willén>>> Det vore intressant att se några länkar till relevanta studier inom idrottsfysiologin som påvisar att styrketräning ökar prestation inom uthållighetsidrotter överhuvudtaget. Olika plyometriska övningar för löpning möjligtvis men annars tror jag det blir svårt att hitta.

Sen är det alltid farligt att dra upp individuella exempel på framgångsrika idrottare eftersom man aldrig vet om dom blivit framgångsrika på grund av eller trots den träning dom gjort. Men eftersom du tog upp Gebrselassie är det intressant att han i en intervju nyligen berättade att han ändrade träningen inför sitt VR på maran till längre lugnare distans med bra resultat. Som sagt bara ett exempel men precis som Verkoshanski/Bompa finns det ett flertal exempel på framgånsrika tränare som använt andra metoder än de du beskriver. Det bevisar inte att någon av metoderna är bättre, bara att det finns flera sätt att nå bra resultat. Sen ska man inte glömma att Verkoshanski hade ett extremt stort urval av potentiella toppidrottsmän att välja på och under de omständigheterna hade det varit konstigt om han inte hade fått fram ett stort antal medaljörer. Idag och i synnerhet i Sverige har vi ju inte riktigt den lyxen. Sen är ju inte riktlinjerna för träningstimmar i diagrammet direkt lågvolym och jag antar att det innebär en hel del lågintensiv träning också.

Avslutningsvis tror jag inte Colting eller någon annan påstår att det behöver vara antingen eller. De flesta långdistanstriathleter kör någon form av tröskel el VO2max träning under säsongen blandat med distansträning samtidigt som förmodligen ingen i kordistanseliten kör träning helt utan längre lugnare distans. Det är väl just det som poängen var att den biten kanske saknas hos vissa här hemma utan att man för den delen ska sluta med kvalitet/fart. Exempelvis kör ju många medeldistanslöpare med en tävlingstid på 2-4min relativt sett mycket volym med upp mot 100-160km/v trots hård kvalitetsträning.

Jocke

6 mars 2008 10:09

Idrottsfysiologin ligger för mig efter den praktiska erfarenheten. Man måste ju göra något annorlunda för att ta sista steget men på vägen dit finns de ju på papper vad man ska göra (utifån sin kroppsammansättning), sedan är det ju det här med arvet.

Helt rätt om rysstiden med utövare, mycket och hårt som brände en heldel men gav en hel del också. Vi kanske kan ta något där ifrån? Dom är ju inte direkt lågutbildade och med låg erfarenhetsfaktor även om långdistans triahtlon inte var i fokus just då?:)

Jag som känner mig som novic i ämnet har svårt att säga emot Verkoshanski/Bompa men det finns naturligvis många vägar att välja. Skulle jag vilja bli bra på 18mil cykel skulle jag givetvis fråga dig Björn och det har jag ju också gjort.

Om vi då gissar lite, vilket man inte ska göra men jag chansar ...

Vi tar dom tre största inom sim Hacket, cyk Lance och löp Radcliff. Jag vågar säga att alla tränar styrka och till och med maxstyrka (dopade eller inte det skiter vi i). Givetvis ihop med en heldel uthållighet. Mark Allen som Colting själv säger körde styrka och det var maxstyrka Även om Simon för mig är större så vet jag att han inte tränade styrka. Han blev trött av det!:). Många vägar ..., fler frågetecken ???

Gebreselassie var ett svar på att farten var underordnad. Givetvis måste han lägga om träningen till längre distanser men farten har han. Paula gick också upp till marathon, hur många går från marathon ner i distanser?

Man skaffar sig en viss grundsnabbhet i tidig ålder som sedan är svår att förändra, därav tillsammans med vårt arv blir vi 100m löpare eller marathon löpare.

Som sagt det finns många vägar till framgång, nyckeln ligger i att träna så lite som möjligt med så bra resultat som möjligt. Varför träna oeffektivt?

Det finns i dag elit som tränar upp till 1700tim. Det finns det ingen anledning till utan med de timmar som är redovisad ovanför och med rätt träning så når man toppen (+arv).

Det bör vara balanserad träning med fokus på det man vill förbättra eller det man är bäst på.

Och simmare kör man mellan 40-120km/v. TRIATHLON ÄR EN SPORT !!!, man får många timmar. Ett distanspass för en triathlet är just triathlon, kortdistans 2000m sim, 2tim cykel och 1tim löp i ett sträck. Långdistans 1tim sim, 4-5tim cykel och 2-3tim löp i ett sträck. Om man inte har som syfte att utveckla simning, cykel eller löp för då kan man köra som simmare, löpare eller som cyklister.

För mig som jobbar på triathlongymnasiet så ser jag att det är farten de unga saknar inte uthålligheten. Vi ska inte leverera färdiga produker utan när dom förhoppningsvis blir proffs och får tillgång till timmarna så kan dom lägga på dessa men har de inte farten vid den åldern hur ska dom då kunna ta Gomes i en spurt eller ens hänga med? Hur ska dom kunna vara bland dom 20 första till första bojen utan att syra fullständigt? Får man som sagt tillgång till timmarna som senior så blir det lätt match att trycka upp uthålligheten och till och med bli långdistansare i slutändan om ambitionen finns. Eftersom det blir tätare och tätare så avgörs det allt mer på löpningen, dvs. löpfarten ihop med ekonomin. Eller att vara som dig Björn rakt igenom (sim, cyk och löp = triathlon).

Kombinationen är dock inte helt lätt eftersom cykel och löpning motarbetar varandra. Dom som vinner har den högsta jämnaste nivån genom alla tre discipliner som ingår i triathlon. Vid eventuella banor kan man ha ett vapen, avgöra på cykel tex.

Man tränar för att vinna en situation. Beroende på motstånd och banprofil. Man måste vara med till slutet och i slutet måste man ha mest krafter kvar.

Citat från Anders Holmertz "Många pratar om hur mycket vi körde men jag skulle vilja berätta om hur hårt vi körde". Ja berätta ... :)

Jag har tränat ihop med Anders Holmertz och Simon Lessing dessa två är de som jag upplevt tränat hårdast av alla jag kört med. Dom krossar varje dag, tar aldrig styrk om än sällan på träning.

Kört hårt killar och hoppas det går bra! Det är ni värda!

Det är inte min grej att skriva men jag hoppas ni fattar vad jag menar, det är inte helt lätt och många bitar blir oförklarade samt utan att bli allt för uttråkade. Men träning är kul att diskutera man lär sig alltid något nytt!

Oftast menar vi samma bara att vi har andra ord för det eller glömer att skriva det ur den synvinkeln, så kompletera gärna det jag har skrivit, det behöver triathlon för att få fram duktiga idrottare.

Faan ska jag sluta snart eller ... ??? Ja här bryter vi oavsett vad jag har missat att skriva eller redigera.

/jocke

Björn

6 mars 2008 15:42

Vi håller nog med varandra mer än inte. Dock så blir ju sådana här debatter lätt lite ensidiga ibland och min poäng var väl i huvudsak att träning inte är antingen el i fråga om distans och kvalitet vare sig det är kort el lång distans.

Hur some helst är det en bra diskussion. Jag själv är färdig med kommenterandet för den här gången också. Lyckades fördriva lite tid under min resa hem från NZ iaf. 19tim gjorda och hälften kvar. Jag är säker på att du inte saknar den delen av din idrottskarriär iaf Jocke :-)